Ris och ekonomisk osäkerhet
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
De lagar som strävar efter en reform av familjepensionsskyddet träder i kraft 1.1.2022. Enligt regeringen är målsättningen att modernisera familjepensionsskyddet så att det svarar mot samhällets och familjernas ändrade behov.
Det finns behov av att uppdatera efterlevande- och familjepensionerna och den förnyade modellen innehåller också bra saker, till exempel samboende tas i beaktande som pensionsberättigade, ifall paret har gemensamma barn. Även barnpensionen skulle förlängas med två år, så att det betalas tills barnet är 20 år.
En väldigt dålig reform är dock, att efterlevandepensionen är tidsbestämd både när det gäller arbets- och folkpensionen. Efterlevandepensionens längd begränsas i båda systemen till max tio år, eller tills det yngsta barnet fyllt 18 år. De förslagna förändringarna skulle gälla efterlevande som är födda år 1975 eller senare.
I regeringens förslag konstateras, att lagändringens målsättning i fortsättningen inte är att behålla inkomstnivån man är van med utan att den efterlevandes inkomst skall anpassas till den ekonomiska förändring som uppstått på grund av livspartnerns död. Detta är dock en väldigt stor försämring, som starkt påverkar låginkomsttagares möjlighet att klara sig ekonomiskt efter att partnern har gått bort.
Många låglönesektorer är kvinnodominerade och reformen försämrar den ekonomiska situationen speciellt för kvinnor som blir änkor. När man ännu tar i beaktande, att kvinnor i medeltal lever längre än män, är det möjligt att kvinnan, efter att partnern dött, måste försöka klara sig på sin egen lilla pension länge efter att efterlevandepensionen upphört.
Det är helt klart, att förändringen leder till ökad pensionärsfattigdom och kravet att den efterlevande till exempel. måste sälja sin egen bostad och flytta till billigare boende, så att den anpassas till den minskade inkomsten. När man ännu tar i beaktande att många kvinnor som blir änkor även är mammor, som har varit borta från arbetslivet och skött barn hemma, är den kommande reformen ett hån mot de mammor som blir änkor, som har valt att med familjens bästa för ögonen.
Istället för att tidsbestämma efterlevandepensionen, vore det bättre att sätta en inkomstgräns, där den betalda förmånen skulle sjunka stegvis och efter en viss inkomstgräns skulle den inte längre betalas. Den lagförändring som nu kommer i kraft försvagar kommande pensionärers ställning och sätter människor i ojämlik ställning, beroende på när de är födda.
Julen är givandets och glädjens högtid, men regeringens Julklapp till framtidens pensionärer är inte ett vackert inlindat paket, utan ris och ekonomisk osäkerhet.
Riksdagsledamöter och lokala politiker skriver torsdagskolumner i ÅU