Jag får bry mig om, stöda, hjälpa, lotsa vidare människor som behöver hjälp
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Den evangelisk-lutherska kyrkan i Finland firar i år diakonins jubileumsår. Det är 150 år sedan den första diakonissan vigdes till församlingstjänst. På den tiden var det främst inom hälso- och sjukvården det var stor nöd, många orter saknade hälsovårdare. Idag finns det en välutvecklad sjukvård som når alla, från små spädbarn till äldre.
Kyrkans diakoni har hela tiden förändrats och arbetar med dem som har det kämpigast. Idag är det främst social nöd, mentala utmaningar och ensamhet som behöver bekämpas.
Kyrkan är radikal, den har bestämt att varje församlingsmedlem skall utföra diakoni, ingen kommer undan sitt ansvar för den svagare medmänniskan. Till sitt stöd har församlingsmedlemmarna tjänsteinnehavare och varje församling har åtminstone en tjänst för diakonin. En person som har det som sitt arbete att finnas till hands och stöda människor med sina utmaningar.
Vi arbetar för en större gemenskap och jämlikhet tillsammans. Vi benar ut samhällets stödformer och söker svar på svåra frågor. Jag skattar mig lycklig för att jag får göra diakoni på heltid. Jag får bry mig om, stöda, hjälpa, lotsa vidare människor som behöver hjälp. Jag får så mycket på vägen. Den vardag jag delar med dem som söker upp mig blir meningsfull när jag vet att någon får bli sedd och hörd.
I Åbo svenska församling har vi två diakonitjänster för våra församlingsbor, det säjer sig självt att vi inte riktigt lyckas nå alla hjälpbehövande. Alla dem vi når försöker vi förmedla åt att de är värdefulla och viktiga just som de är. Församlingens andra anställda finns ju också och arbetar diakonalt, alla ryms med i vår verksamhet på ett eller annat sätt.
Församlingens viktigaste medlem är du, du är värdefull. Utan dig blir vår gemenskap fattigare. Ditt liv och din uppgift är att förverkliga det som ger dig mening i livet, den glädjen får vi alla glädja oss åt. Att du delar med dig av din vardag, din tid, din yrkeskunskap eller ditt fritidsintresse är din diakonala uppgift.
Då minskar vi tillsammans på andras lidande och ensamhet. Bästa sättet att fira diakonins jubileumsår är att glädja varandra. Du har fått dina gåvor för att de skall användas, njut av dem och dela med dig så blir det till glädje för många!