Ord på vägen
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Den blomstertid nu kommer och nu är tiden för skolavslutningar och dimissioner.
Jag minns med glädje min egen studentdimission för jämnt fyrtio år sedan.
Vår religions- och psykologilärare Birgit Dahla gav oss ord på vägen i sin betraktelse i Sarlinska skolans försommarprydda festsal, en sal som inte längre finns.
Hon citerade Franciskus av Assisis ord, franciskanordens grundare som levde mellan åren 1182 och 1226.
Son till en rik köpman genomgick Franciskus i tjugoårsåldern en religiös kris som så småningom förde honom ut på vägarna som egendomslös vandringspredikant.
I dikten som tillskrivs honom ingår strofen: ”O Mästare, låt mig icke så mycket söka att bli tröstad som att trösta, icke så mycket att bli förstådd som att förstå, icke så mycket att bli älskad som att älska. Ty det är genom att ge som man får, det är genom att glömma sig själv som man finner sig själv, det är genom att man förlåter som man blir förlåten.”
I mitt arbete som guide och reseledare har jag besökt kapellet på Kökar och klosterkyrkan i Raumo som båda andas Franciskus kärleksfulla livssyn och budskap. Hans odödliga ord har bokstavligen varit vägmärken för mig.
Också Dag Hammarskjölds sentenser har väglett mig: ”Helgat varde ditt namn, icke mitt. Tillkomme ditt rike, icke mitt. Ske din vilja, icke min. Om jag får fortsätta: fastare, enklare – tystare, varmare. Mot det förgångna: tack, till det kommande, ja! Herre, din är dagen – jag är dagens.”
Även Carl Jonas Love Almqvists dikt ger mig hopp och tröst på vandringsstigen: ”Om bland tusen stjärnor någon enda ser på dig, tro på den stjärnans mening, tro hennes ögas glans. Du går icke ensam. Stjärnan har tusen vänner; alla på dig de skåda, skåda för hennes skull. Lycklig du är och säll. Himlen dig har i kväll.”
Må vi alla få uppleva en härlig sommar. Njut av naturen och medvandrarnas sällskap! Vandra vidare!