”The Decade” – 10 år, 10 utmaningar, 1 hav

Med mottot och målet ”Det hav vi behöver för den framtid vi vill ha” (eng. ”The ocean we need for the future we want”) föreslog UNESCOs Internationella oceanografiska kommission (IOC) år 2016 till FN:s generalförsamling, att ett globalt arbete för havsforskningen behövdes. Argumentet var att vår civilisation är i desperat behov av ett rent, resilient, produktivt, säkert, väldokumenterat och förutsägbart hav för att effektivt kunna nå de globala hållbarhetsmålen. Detta togs emot väl och redan året därpå utlyste FNs generalförsamling ett årtionde för havsforskning (eng. The Ocean Decade) för tidsperioden 2021-2030.

Genom att förkunna ”The Decade”, erbjöd FN den oceanografiska forskningsgemenskapen en unik möjlighet att förändra det sätt som vi gör saker på genom att skapa ett gemensamt ramverk och stimulera vetenskapen om havet för framtida generationer. Något som är oerhört motiverande för mig som marinbiolog och i mitt arbete, men jag hoppas och ser att det även exalterar andra vetenskapsdiscipliner såväl som företag och investerare, som samhället i stort. Detta känns speciellt sporrande i en tid och värld då mycket tynger oss och splittrar oss globalt sätt.

Målet med årtiondet i det mer koncisa formatet är att långsiktigt stärka internationella samarbeten, enas om gemensamma prioriteringar och mobilisera partnerskap som skapar samhällsnytta. Framförallt skall detta stöda våra möjligheter att uppnå hållbarhetsmål 14, ”Hav och marina resurser”, som handlar om hur vi ska bevara och nyttja haven och de marina resurserna på ett hållbart sätt för en hållbar utveckling. För att uppnå dessa mål behövs ett agerande på alla nivåer i samhället mot gemensamma målsättningar och utgående från en gemensam förståelsegrund, vilket arbetet med årtiondet skall möjliggöra.

I korthet är arbetet uppbyggt kring 10 utmaningar som vi står inför när det gäller havet, och som kan grupperas i tre temaområden: ”kunskap och lösningar”, tex. kartläggning av föroreningskällor och effekter av multipla stressfaktorer på havsekosystemet, ”grundläggande infrastruktur”, tex. förbättring av varningssystem och olika typer av risker och säkerställadet av havsobservationssystem och tillgänglighet till data, och ”grundläggande utmaningar”, tex. säkerställandet av kapacitetsutveckling och havens värden i samhället. Själva arbetet styrs mot sju effektmål, eller ”outcomes” som beskriver tillstånden i haven och den förändring i människans användning och samspel med havet som ska uppnås under årtiondet.

Så vad har hänt och vad händer nu?

Under det första året har fokus varit på att sprida informationen om årtiondet och länderna har även tagit fram sina egna planer för hur de ämnar arbeta med deklarationen. I somras publicerades Finlands nationella plan för FNs årtionde för havsforskning. Den är framtagen av en arbetsgrupp tillsatt av Statsrådets kansli och består av tjänstemän och experter från olika ministerier, direktörer från olika instanser och forskare, bland annat från Åbo Akademis forskningsprofil Havet. Den Finländska planen bygger på de sju målen som uppställts i deklarationen och beaktar såväl Östersjöarbetet som det internationella havsarbetet som Finland är med i.

På global nivå inom koordineringen för årtiondet, har flera utlysningar öppnats för olika program och aktiviteter som olika grupper eller enskilda intressenter kan inkomma med förslag till. Mycket av forskningsfinansieringen, inom tex. EU, länkar och bygger även på deklarationen. Det står med andra ord klart att vi har framför oss ett oerhört spännande arbete som inte bara kommer att engagera oss forskare men samhället i stort.

Jag uppmuntrar alla att bekanta sig med FNs årtionde för havsforskning via exempelvis www.oceandecade.org, och inte tveka att ta kontakt och bygga samarbeten kring detta.

Här kan du läsa fler kolumner av Anna Törnroos-Remes.