"Man vill ju välja det som gör en lyckligast, det man är intresserad av och det som man finner sig själv i"
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
När man går i nian så får man många val man måste besluta om. Helt plötsligt kan det kännas som att man måste bestämma hela sin framtid. Detta kan kännas krävande för en 15-åring, till och med lite stressigt. Speciellt då det kommer till att välja utbildning i andra stadiet.
Vissa kan ha allt klart för sig: vilken skola de tänker söka till eller hurdan utbildning de väljer. Andra har igen inte den minsta aning om vad de tänker studera eller hur deras framtid kommer att se ut.
Redan att veta om du vill fortsätta till gymnasiet eller yrkesskola kan vara ett svårt val. Man kanske inte kan bestämma sig mellan två yrken.
En av de vanligaste frågorna man får som liten, "Vad vill du bli när du blir stor?", hade man ett helt klart och tydligt svar på.
Men nu när man går i nian så har världen liksom öppnat upp sig.
Man har fått en djupare inblick i hur allt faktiskt fungerar och börjar tveka kring sina val och funderar om man borde tänka ut något vettigare.
”Är det faktiskt vad jag vill jobba med? Skulle jag klara mig ekonomiskt? Kan jag se mig själv jobba med det här för resten av livet?"
Ens stora barndomsdröm börjar sakta tryckas ned av verkligheten.
Andra människors åsikter påverkar hur man själv tänker. Man kanske egentligen vill bli husbyggare men mamma och pappa säger att gymnasiet skulle vara bättre. Kompisen säger att han ska till sjöfart och så börjar man fundera på om man kanske ändå skulle fara dit i stället för bilmekaniker. Du tänker välja en linje som din lärare sedan tycker att du inte alls borde välja.
Var du ska bo kan också bli ett bekymmer. Att behöva flytta till en helt ny stad, till en helt ny skola är en stor förändring. Speciellt om man bor på en liten ort så kan det kännas konstigt att lämna de människor man gått med i samma klass. Att behöva flytta till en helt ny stad, till en helt ny skola är en stor förändring. Att flytta väcker även rädslan av att tappa kontakten med alla sina kompisar.
Och så klart, att börja en ny skola innebär ju att man måste hitta nya kompisar. Om du har lätt för att prata med nya människor och inte är så blyg av dig så låter det här som en enkel sak. Inte något problem alls. Men för en som inte pratar så hemskt mycket och håller sig i sin comfortzone så kan det här kännas väldigt jobbigt.
Jag tror att det som orsakar mest ångest och stress över vilken utbildning man ska välja är för att man är rädd för att fatta fel beslut. Man är osäker på om detta verkligen är vad man vill bli. ”Kommer jag vara glad att jobba med detta yrke?”.
Det är ju inte som att du kommer behöva jobba med det för alltid. Men det är rädslan över att man senare i livet upptäcker att man borde ha valt en annan utbildning och ”slösat bort” tre år man i stället kunde ha studerat något annat som får allt att verka så problematiskt.
Man vill ju välja det som gör en lyckligast, det man är intresserad av och det som man finner sig själv i.