Hetsiga debatter och tankeväckande diskussioner – hälsningar från Arctic Circle Assembly

Strålande höstsolsken dränkte Reykjavik och Islands stolthet, det blåskimrande konsert- och operahuset Harpa, som stod värd för det årliga Arctic Circle Assembly.

Det var inte bara utanför det blev hett, utan innanför den prismformade fönsterbyggnaden steg graderna ordentligt flera gånger.

Den 13--16 oktober var det alltså dags igen för den största årliga internationella sammankomsten i Arktis, där över 2 000 deltagare från över 60 olika länder samlades för att diskutera arktiska frågor.

Såväl stats- som regeringschefer, ministrar, forskare, entreprenörer och andra aktörer, som urfolksrepresentanter, aktivister och studerande deltog i högnivå-plenumdiskussioner, mindre temasessioner, workshoppar och mingel.

Arctic Circle Assembly arrangeras av Arctic Circle, en internationell ideell och partipolitiskt obunden organisation, grundad för 9 år sedan av bland andra Islands tidigare president Ólafur Ragnar Grímsson, som även verkar som dess ordförande idag.

Organisationen ordnar olika större och mindre sammankomster med fokus på framförallt Arktis, men även Antarktis och ”Den tredje polen”, d.v.s. höghöjdsområdet runt den Tibetanska platån, det område på jorden som hyser det tredje största glaciärområdet efter polartrakterna.

Aktuella teman under årets konferens var självfallet klimat- och biodiversitetsförändringarna i Arktis -- hur dessa tar sig uttryck i ekosystemen och miljön, vad de innebär för ursprungsbefolkningarna och ekonomi- och businessutvecklingen i området och globalt sett.

I och med världsläget accentuerades även frågan kring internationellt samarbete för (miljö)förvaltning, forskning, stabilitet och fred i Arktis.

Och det var kring det sistnämnda som det sprakade.

Det hettade till redan i de inledande plenumdiskussionerna om Arktiska Rådets varande eller icke varande i framtiden. Efter Rysslands invasion av Ukraina lades rådets sammankomster och arbetet på is.

Ryssland är tillsammans med de sju andra arktiska länderna medlem i rådet, som bildades 1996. Syftet är att främja samarbete, samordning och kontakter mellan de arktiska staterna, ursprungsbefolkningarna och invånarna i Arktis, framförallt med tanke på hållbar utveckling och skyddet av den arktiska miljön.

Norge står i beråd att överta ordförandeskapet kring årsskiftet, men frågan är med vilket mandat det Arktiska Rådet kan fortsätta utan Ryssland, då det inte enligt överenskommelserna juridiskt sett går att utesluta ett medlemsland.

Kina är observatör i rådet, och frågan är även hur såväl Kina själv som medlemsländerna ställer sig till detta. Efter diskussionerna stod det klart att samarbetet måste upptas på sätt eller annat för att undvika ytterligare stagnering i arbetet för att motverka klimat- och miljöförändringarna i Arktis, men exakt hur och med vilka konsekvenser återstår att se.

Länkat till dessa diskussioner, och som avslut på konferensen bör nämnas den stundvis nagelbitande dialogen som fördes efter ledaren av NATOs militärkommitté, Amiral Bauers, framförande om det nuvarande säkerhetslandskapet, NATO och dess roll i Arktis. Bauer påtalade betydelsen av Finlands och Sveriges framtida medlemskap, men framförallt NATO:s möjlighet att förena och adaptera till de behov som finns för att upprätthålla fred och stabilitet i regionen.

Han nämnde speciellt Rysslands ökade aggressioner och Kinas avsaknad av distansering från dessa, samt Kinas snabba utveckling av dess isbrytar- och fraktfartygsflotta.

Det gick ett sus i publiken då Kinas ambassadör till Island tog till orda och svarade på kritiken med att kommentera att Kina är det fredsskapande landet i världen och har inga andra intentioner i Arktis. Varpå Amiral Bauer ställde motfrågan varför Beijing i så fall inte motsätter sig Moskvas aggressioner, till applåder av hela publiken.

Självfallet gavs inget konkret svar på det.

Diskussionen som följde från den session jag själv var med och ordnade, var betydligt lugnare om än tankeväckande. EU Horizon 2020 projektet ECOTIP, där vi vid Åbo Akademi medverkar, presenterade våra resultat om hur biologiska förändringar i Arktis, såsom skiften i utbredningar av arter, kan leda till ekologiska kaskadeffekter i hela ekosystemet.

Vi berörde även ett tema som var centralt under hela konferensen, nämligen ursprungsbefolkningarnas kunskap, rättigheter och delaktighet i såväl forskning som utveckling av regionen, något som skapade mycket diskussion och ros av representanter från olika lokala samhällen i regionen.

Till sist bör nämnas att Finland, tyvärr, i stort sett representerades av forskare och akademiska experter. Bland dessa bör även nämnas Utrikespolitiska institutets representanter som introducerade det nyligen initierade Helsinki Security Forum för den internationella publiken, med uttalad önskan från ordförande Grímsson om att återkomma med årliga uppdateringar om dess arbete.

Dock kunde en större delegation från Finland med fördel ha deltagit. Framförallt från olika ministerier, men även politiker, statstjänstemän och journalister. Jag hoppas att deltagandet i Arctic Circle Assembly tas på allvar och ses som en självklarhet i framtiden av dessa olika aktörer.

Finland ska och bör vara en aktiv aktör och röst i Arktiska frågor, inte bara genom vårt medlemskap i Arktiska Rådet eller vår framtida, mer betydande roll i Nato, utan framförallt genom aktivt engagemang som stöder vår expertis och kunnande om den arktiska miljön och dess styrning.

Här kan du läsa fler kolumner av Anna Törnroos-Remes.