Filmatiske Tomppa – i dag värd 600 mille
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
”Han lockade in dig, fick dig att känna dig trygg, och sedan… pang. För mig var det liksom att det är något fel på den här snubben. Lita inte på honom.”
Snubben. En karl från Kentucky. Med kort stubin och hårda nävar.
”Min far var den typen av person som, om något går fel, sparkar de på dig.”
”En mobbare, en fegis som slog sina barn.”
Snubben, född 1934 , hade en vanlig katolsk familj. Frun var lärare, själv var han ingenjör. Familjen flyttade ofta. Sonen, tredje barnet, Tomppa, hann frekventera femton skolor på fjorton år.
”Eftersom jag växte upp på så många olika ställen, var jag van vid rykten [om mig]. Du vet, jag hade inte de rätta skorna, jag hade inte de rätta kläderna. Jag hade till och med fel accent.”
Tomppa minns hur det var som nyinflyttad.
”Så många gånger kom den stora mobbaren fram till mig, skuffade mig.”
”Ditt hjärta skenar, du svettas, och det känns som om du kommer att kräkas.”
Två storasystrar, en lillasyster, Tomppa. Syskonen var nära varandra. Kanske var det svårt att få, eller hålla, andra nära vänner med alla flyttar.
I årskurs fyra deltog Tomppa i skolans dramaundervisning. Han fick god kritik.
När Tomppa var tolv, och gick i sexan, flyttade de ifrån pappan. Det blev skralt med pengar i familjen. Inga julklappar. Tomppa klippte gräs och försökte förtjäna. Han bidrog till familjens ekonomi och så kunde han köpa biobiljetter. Tomppa älskade bio och film.
När han var fjorton fick han ett stipendium till ett katolskt prästseminarium. Tomppa inledde vägen till prästerskap, celibat, och en yrkesbana där påven är högst på stegen. Men något katolskt prästerskap blev det inte. Tomppa måste sluta på grund av alkoholintag.
När han var sexton gifte modern om sig med en veteran från andra världskriget. En karl med minnen av strider, förluster och seger. En karl med egna värderingar. Tomppa var på sin vakt och kände sig obekväm med den nya snubben. Men snubben visade sig både vis och klok, och höll av mamman så mycket att han tog även de fyra tonåriga barnen till sitt hjärta. Styvfadern inspirerade Tomppa att försöka förverkliga sina drömmar.
Uppmuntrad av mamman och styvfadern flyttade Tomppa när han var aderton till New York, för att bli skådespelare. Han jobbade som bl.a. plockare och lastare av lastbilar, men fick sparken. En minimal roll i en film som filmades i New York under hösten 1980 var saldot av hans strävanden.
Arbetslös och modfälld åkte han hem över Hudsonfloden.
Därhemma väntade ett samtal. Ett erbjudande om nio veckor à 850 dollar i veckan. Tvåtusen hade provspelat, däribland Tomppa. Ingen stor roll, men Tomppa var extatisk, han kunde knappt sova på nätterna, måste intala sig att vara lugn, bara vara lugn.
Han skulle få spela i samma film som en Oscarvinnare!
Under övningarna gav han järnet. Gav allt han hade att ge i sin lilla roll. Regissören lade märke till honom. Var rentav imponerad. Tomppa erbjöds en annan roll. En betydande stödande roll. En skrämmande stor roll! Tomppa tackade nej. Regissören och producenten övertalade honom. Arvodet steg till 50 000 dollar.
Filmen var "Taps". Den drog in 36 mille. Sean Penns debut som filmskådespelare.
Tomppas nästa roll var en huvudroll, i en liten skitfilm som förlorade 82 procent av investerat kapital.
Dags att ge upp?
Fyra filmer och fyra år senare. 1986. En tindrande ny stjärna stiger på Hollywoods himmel. Filmen håvar in 357 mille. Tomppa spelar Maverick i "Top Gun".
Tom Cruise , idag god för 600 mille, vet hur det känns att vara utanför, drömma, få uppmuntran, bita ihop och gå hela vägen, till sin fulla potential, i det man vill och har anlag för.
Här kan du läsa fler kolumner av Johan Franzén.