Ett skepp kommer lastat med...

Sitter i bilen med barnen och de försöker underhålla mig, för jag är den som blir uttråkad fortast.

Vi ska försöka komma på ord som börjar på en viss bokstav. Kanske du har lekt denna lek, den föder många skratt och funderingar. Ett skepp kommer lastat med...

Detta år kom ett skepp lastat med känslor in i min vardag.

Har sällan upplevt det utmanande att gå från en begravning till ett dop eller från ett sorgesamtal hem till familjen, men den senaste tiden har mina känslor åkt berg- och dalbana. Otillräckligheten har lagt sig i min hamn, må ett skepp komma lastat med något annat idag.

Jag känner oro inför situationen i Ukraina. Jag ser och hör hur människor är förtvivlade, samtidigt så finns det många saker i vardagen att vara tacksam över.

Men ändå känner jag skam över att vara tacksam i dessa tider. Har jag rätt att känna glädje och tacksamhet när andra är mitt i ett krig? Har jag rätt att vara glädjas att mina barn är friska medan jag vet att vänners barn kämpar med sjukdomar? Kan jag glädjas med dem som har någonting jag själv inte har? Eller kan jag glädjas över andras framgång när jag själv upplever att jag förlorade?

De här frågorna är svåra, ibland kommer skeppet lastat med avundsjuka, ibland med högmod. Båda två känslorna vill jag handskas med på ett konstruktivt sätt. Men tyvärr ligger det i vår natur att insistera på att vi inte är avundsjuka.

Situationen i Ukraina har skapat oro och ångest för många för vi är tvingade att konfronteras med vår egen existentiella oro. Ångest är en känsla som får mig att vara obekväm samtidigt som jag inser att ångesten kan fungera som en resurs.

Ångesten kan få i gång förändring och engagemang, det handlar om att kunna kanalisera det rätt. Med tacksamhet ser jag hur folk kanaliserar sin oro genom olika hjälporganisationer och insamlingar.

Dessa handlingar får oss att stå ut. För mig var det viktigt att på torsdagskvällen för en vecka sedan få samlas i kyrkan, öppna kyrkorummet och dela oron.

Jag behöver känna en gemenskap för att stå ut med min egen otillräcklighet. Så på torsdagen kom ett skepp lastat med oro men också av tacksamhet, för att vi får och kan samlas. För jag tror starkt på en sund trosgemenskap, där vi också visar vår otillräcklighet inför varandra.

Ett skepp kommer lastat med trygghet, det är en välfungerande kyrka för mig. En kyrka som har krisberedskap och kan förmedla känslan av att ingen blir lämnade ensam. Facebook kom lastat med Lars Björklunds dikt. Om den fira vilja inte finns, väljer jag ändå att vilja annars tar likgiltigheten över Om det saknas mening med våra liv väljer jag ändå att hoppas annars tar hopplösheten över Om framtiden för världen är mörk och hotfull väljer jag ändå framtiden annars tar vansinnet över.

Ett skepp kommer lastat med känslor.