Coronaviruspandemin: hej eller nej?

Som elev i en skola som varit på distansundervisning, har jag en del erfarenhet av hurdant distansarbetet kan vara.

Många vetenskapliga rapporter har under coronaåret visat att många, både elever och folk i arbetslivet, skulle ha lidit mycket hårt under det föregående året.

I vissa fall är det säkert så, men jag skulle ändå vilja vända lite på saken.

Man kan ju fundera på hur undersökningarna har tagits fram och hur de har varit vinklade. Vad har forskarna varit ute efter? Ordspråket "Den som enbart letar efter fel hittar ingenting annat" är enligt mig rätt passande här.

Ifall forskarna letar efter brister och problem med distansarbete och -studier, kommer de garanterat att hitta dem. Vem vet, kanske de endast har frågat dem som har mått dåligt, inte gillat distanstiderna eller bara haft det svårt under det förgångna året?

Alla med erfarenhet av distansarbete har säkert också blivit utmanade av teknikens omvälvande värld, och många har troligen varit nära ett mentalt sammanbrott över tjänster som Microsoft Teams, Google Meet eller liknande.

Jag skulle nog ändå vilja påstå att tekniska färdigheter är mycket viktiga både nu och i framtiden, då världen blir alltmer digitaliserad.

Nästan alla arbetsresor har ju även fallit bort, vilket förstås är synd för flygbolagen. Många har tvingats inse att man inte behöver resa över halva jordklotet för en konferens på två timmar, vilket säkert gör nästan under för klimatet och klimatförändringen då det sedan länge är allmänt känt att flygtrafikens koldioxidutsläpp inte är särskilt små.

Några konkreta exempel på varför det är bra att utsläppen minskar är att man i vissa städer i Kina fick för första gången se blå himmel förra året. Vattnet i kanalerna i Venedig i Italien blev också mycket klarare och vid Eiffeltornet i Paris fanns det fåglar för första gången på mycket länge, då turister har skrämt iväg dem tidigare år.

Jag vill ändå påpeka att mitt avseende inte är att försköna den rådande situationen. Vissa branscher har det otroligt svårt i dessa tider och många personer har mist sina jobb, och eventuella vänner samt familjemedlemmar.

Jag hoppas bara att de som faktiskt har kvar sina jobb, och inte har påverkats så hemskt mycket av pandemin (om vi nu inte räknar med alla evenemang och eventuella resor på fritiden som avbokats eller inhiberats) kunde möjligen hjälpa dem som har det svårt och inse att de själva är rätt lyckligt lottade.

Min poäng är alltså att vi kunde förhålla oss lite positivare till saker i allmänhet, och fundera två (eller kanske till och med tre) gånger innan vi tror på något och/eller tar till oss det.

Vi behöver inte heller genast sucka och oja oss så fort något går lite snett i livet, allt kan ju inte vara perfekt hela tiden.