Nödvändig förändring?
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
En kall vintermorgon i den tidiga skymningens blåljus slår det mig. Något är på tok.
I världen med demokrati och självbestämmande samt klimatmålen och de avtal vi försöker hålla för att nå målen.
Förändringskraven stöter på motstånd och ett steg framåt kan fort bli två steg bakåt.
Det är tydligt att folkkyrkans kris har att göra med förändringarna som under årtionden har fördjupats.
Ett yttre tecken är att församlingsmedlemmarna inte känner igen sig. Det handlar om uttrycken i gudstjänst och förrättningar men också i de ständiga konflikterna.
De vill inte fortsätta att stöda sin kyrka utan lämnar medlemskapet. Många försök och tankar har gjorts att ändra på detta. Men framförallt i städerna passar inte sockenkyrkokonceptet och dess territoriella tanke på medlemskap och uppgift.
Nu i och med den stora flyttningsrörelsen är också landsbygdens kyrkliga strukturer hotade av sammanslagningar och sviktande ekonomi. Kvar blir värdefulla kyrkobyggnader utan en tillräcklig användning.
Kyrkan som struktur och organisation håller på att tappa även sin motivation och sitt unika perspektiv.
Den öppna världen där man umgås och besöker andra länder har även påverkat vår syn på andlighet och religion.
Men vetenskapen som alternativt synsätt kan inte var det kitt som håller samman länder och folk utan här har andlighet och religion byggt tillsammans med kungariken och republiker en grund för värderingar och lagstiftning.
De är naturliga förutsättningar som syns i samhällets utveckling.
Men också den förhärskande individualismen i de västerländska samhällena bidrar till att förvandla gemensamma berättelser till individuella projekt.
Oron syns inte enbart i de många polariserade konflikterna ute i världen . Utan också i att många ungdomar saknar den uppbackning som ett tryggt och stabilt samhälle kan ge.
Våldsdåd uppstår inte ur tomma intet. Mobbning i dess grova former kommer ur ett samhälle där alltför många lämnas utan omtanke och kärlek.
Idealiseringen av de stora lösningarna såsom kostnadseffektiva och konkurrenskraftiga har tror jag en baksida. Fri rörlighet för varor och människor har ett oerhört pris.
Det mänskliga perspektivet och naturen riskerar att förstöras. Samtidigt är de problem som finns så stora att vi behöver samarbete över alla gränser för att klara av att möta utmaningarna politiskt både med flyttningsrörelsen och klimatavtalen.
Kan de värderingar som bär kyrka och samhälle ge oss mod och kraft att bejaka nödvändiga förändringar i vårt sätt att leva. Pandemin är bara ett tecken på att vi behöver agera.
Pax et bonum