"Jag har sett mig själv och jag ser min dotter följa ett upptrampat spår"
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
En minnesbild från barndomen: Jag står i vardagsrummet och blickar utgenomfönstret. Rådhusparken.Därskamammakomma gåendepå väghem. Från kanslihuset, där hon varit på möte.
Min mamma, fostrad till lärarinna på kvinnoborgenHögvalla, skötte sitt hushåll med glans. Det var hemlagat och hembakt, kokat och syltat. Likvälhade hon tidmed socialnämnden, scouternas understödsförening, De gamlas hem,Röda korset.
Samhällsmoderlighetens främsta förespråkare EllenKeyi Sverige ville redan i det tidiga 1900-talet ta kål på den självuppoffrande modern. Hon skulle sopas undan som ideal.
En god mor ska istället värna om sin egen utveckling för att därigenom bli en förebild för sina barn. Moderlighet ska inte vara detsamma som passivitet inom hemmets fyra väggar utan ses som en i högsta grad aktiv kraft i samhället.
I Finland finnstiotusentals kvinnor likt min mamma. Och likt hennes mamma. Likt mig? Marthor och lottor,arbetarföreningsaktivister,kaffekokerskor ochstyrelsemedlemmar.
Kvinnornas insatser vid soppkastrullerna har sällan ifrågasatts.I kommunalnämnderna harföret varit tyngre.
Men de har segat sig fram, kvinnorna som gick före.Det finnsen upptrampad stig att följa.
Fredrika Bremer, föddår 1801i Åbo, utflyttad till Sverigeoch pionjäriden svenska kvinnorörelsen tillfrågades en gång om kvinnan kan ha uppfyllt sin bestämmelse utan att ha fött barn till världen. Vid denna fråga, berättas det, släppte Fredrika Bremersitthandarbete, höjde båda sina händer mot taket och utbrast: Om jag tror! Den kvinna som inte har några egna barn, har fler barn än den som har många!
Också Fredrika Bremer var en förespråkare av samhällsmoderlighet.
Vår tid är upptagen av det goda föräldraskapet. Vi vet allt om att vårda och stöda och prägla.
Men utanför vår dörr finns en hel by att ägna sig åt. Den behöversamhällsmödrarna, med eller utan egna barn.
Solveig von Schoultzskriver i en dikt:”Vi satt i en susande berså utanför tiden/min mor, mina döttrar och jag(…)sedan vi engång fortsatte varandra/vad som var obevekligt och gemensamt/förutbestämt av mödrar före oss/och dömt att föras vidare och vad/som var vi själva, som var bara vi.”
Vi fortsätter varandra.Ingen av oss är en fri agent. Vårt tidevarv må ha utropats till individualismens men vi ingår alla i ett sammanhang. Jag har sett mig själv och jag ser min dotter följa ett upptrampat spår.
Men att inte låta sig cementeras av ett mönster ärocksåen konst.Lyckligtvis påminner Solveig von Schoultz om attviliksom de tusen löven omkring oss,löv ibland löven, haregna sus.
På måndag firar vi Internationella kvinnodagen.Det blir hemmafest i år. Tid attlyssna till det egna suset, bestiga de egna barrikaderna: Varifrån kommer jag? Vart är jag på väg? Och vad för jag vidare?