Åldersdiskriminering är ett sorgligt faktum

Denna vecka stod det klart att arbetsmarknadsparterna inte kommer fram till ett gemensamt förslag för att förbättra sysselsättningen för personer över 55 år som motsvarar 10 000 nya sysselsatta.

Det var ingen lätt uppgift som arbetsmarknadsparterna gavs, men ändå synd att de inte klarade av att axla det ansvar som erbjudits. Finland har goda erfarenheter av att involvera arbetsmarknadsparterna då det gäller beslutsfattande som direkt angår arbetsmarknaden.

Bollen återgår nu till regeringen som alltså förbundit sig till målsättningen på 10 000 nya sysselsatta. Lika viktigt är att komma ihåg att den överenskommelse som ska göras även ska stärka arbetsmarknadsställningen för personer över 55 år samt förbättra deras anställningstrygghet.

Regeringen ska med andra ord komma överens om åtgärder som ökar sysselsättningen och förbättrar arbetsmarknadspositionen för arbetstagare i denna åldersgrupp.

Att åldersdiskriminering existerar på den finländska arbetsmarknaden är ett faktum. Ett mycket sorgligt sådant.

Det är fråga om motiverade och erfarna arbetstagare med ett årtionde av aktivt yrkesliv kvar framför sig. Trots det är det allt för många som har erfarenhet av hur eventuella nedskärningar och uppsägningar lättast drabbar dem med kortast tid kvar till pensionen, samt av hur det känns att skriva och skicka arbetsansökan efter arbetsansökan utan att bli kallad på intervju.

Skillnaden i sysselsättningsgraden för personer över 55 år är hela tio procentenheter mellan Sverige och Finland. Skulle sysselsättningen vara lika bra i denna åldersgrupp här som i vårt västra grannland skulle alla ambitiösa sysselsättningsmålsättningar vara uppfyllda för länge sedan.

Någonting måste med andra ord göras. Vad detta ”någonting” är råder det dock skilda åsikter om.

Näringslivets centralförbund publicerade sina förhandlingskrav efter att förhandlingarna avbrutits. De krävde både att den så kallade pensionsslussen avskaffas och att den inkomstrelaterade dagpenningen för personer över 55 förkortas från 500 dagar till 400.

Avskaffandet av slussen skulle innebära att tilläggsdagarna som arbetslösa efter en viss ålder kan få på den inkomstrelaterade arbetslöshetsersättningen, så att den räcker fram till pensionsåldern, slopas. Båda åtgärderna innebär med andra ord försämringar i arbetslöshetsunderstödet för personer som redan nu är i en svår arbetsmarknadsposition.

Pensionsslussen har kritiserats för att den ökar sannolikheten att de som avskedas är just äldre personer, eftersom det har möjlighet att först dra nytta av tilläggsdagarna och sedan pension. Men kritikerna glömmer bort att detta arrangemang även tryggar en skälig utkomst för arbetslösa i en svår arbetsmarknadsposition, och minskar därmed även pensionsfattigdomen.

Åtgärder behövs med andra ord, men de måste vara åtgärder som har en verklig effekt för att råda bot på åldersdiskrimineringen. Satsningar behövs på kontinuerligt lärande och utbildning, på mer effektiva tjänster för arbetslösa och för bättre möjligheter att arbeta deltid.

Om vi vill uppnå samma sysselsättningsgrad som i Sverige lönar det sig att titta ordentligt på vad som görs annorlunda där. Där är det bland annat svårare att säga upp över 55-åringar, det är lättare att arbeta på deltid, lättare att hitta jobb som lågutbildad och det satsas betydligt mer på sysselsättningsåtgärderna än här.

Riksdagsledamöter och lokala politiker skriver torsdagskolumner i ÅU.