Ett rekordår för irriterade stämningar i kommunalpolitiken

Det här är en historia som innehåller spår av irritation, sårade känslor och upprörda stämningslägen. För att proportionerna inte ska bli felaktiga finns det skäl att inledningsvis påpeka att det här inte är hela bilden av hur det kommunala beslutsfattandet fungerar.

Enligt den beslutsfattarundersökning som Kommunförbundet och Åbo Akademi genomfört sedan 1995 har beslutsklimatet i kommunerna hållits på en relativt konstant och en relativt god nivå under 25 års tid.

Också i den undersökning som utfördes hösten 2020 uppfattar mer än hälften (55%) av de beslutsfattare som besvarat enkäten att samarbetet mellan politiker och tjänstemän fungerar bra, men bakom medelvärdet döljer sig som vanligt såväl kommuner där det går ovanligt bra och kommuner som befinner sig mitt inne i en förtroendekris.

Stämningsläget i kommunalpolitiken går i vågor i de flesta kommuner, men min iakttagelse är att den ackumulerade irritationen i det lokala beslutsfattandet sällan varit så stor som den är när år 2020 går mot sitt slut.

ÅU-läsarna har tagit del av misstroendeprocesserna mot Kimitoöns och Kårkullas direktörer. Liknande uttryck för gnissel i maskineriet, antingen så att politiker vill väcka misstroende mot en ledande tjänsteman eller fullmäktige uttrycker misstroende för styrelsen, har dykt upp i flera kommuner och samkommuner, Kaskö, Hattula, Salo, Karleby, Kajanalands social- och hälsovårdssamkommun, Sodankylä, Kolari, Pöytyä, Kumo, Jyväskylä, för att bara nämna några av fallen.

I flera fall har mönstren varit de samma som i Kimitoön och Kårkulla. Olika uttryck för misstroende mot en tjänsteman har vidtagits med knappast möjliga majoritet i ett beslutande organ, vilket innebär att det finns spänningar också mellan politikerna. Senast hände det i Salo förra veckan, där en oenig kommunstyrelse sparkade den nya social- och hälsovårdsdirektören precis innan hans prövotid skulle gå ut.

Tongångarna i en uppföljande intervju (TS 30.11.2020) är inte särskilt civiliserade från någondera hållet. Tjänstemannen provoceras av att politiska överenskommelser står i vägen för hans ambition att genomföra rationella förändringar. Han ska i en tidigare intervju förliknat den politiska kulturen i Salo vid Nordkorea.

Politikerna provoceras av tjänstemannen inte förstår betydelsen av att stå fast vid politiska överenskommelser, vilket i synnerhet i sammanslagna kommuner som Salo är viktigare än det mesta. Båda parterna reagerar sårat, som om de upprepade gånger blivit tilltalade på ett språk de inte förstår.

Orsakerna till den uppblossande irritationen i de kommunala beslutande församlingarna är flera. Det är snart kommunalval och det brukar öka viljan att tydliggöra egna ståndpunkter. Den ovisshet som kommunerna existerat i under en lång räcka av år måste i något skede ta ut sin rätt.

Det är ändå svårt att låta bli att undra över om ett år med exceptionella arrangemang för beslutsfattandet börjar ta ut sin rätt.

Fullmäktigeförsamlingar har hållit sina möten digitalt eller genom olika hybridarrangemang, där en del av ledamöterna befunnit sig på plats och resten hemma framför datorn. Arrangemangen har varit nödvändiga med tanke på att bevara beslutsförmågan i ett exceptionellt läge, men samtidigt har de minimerat de mänskliga kontaktytorna mellan beslutsfattarna och tjänstemännen.

Inga kaffepauser, inget eftersnack, inga seminarier, inga gemensamma upplevelser, kort sagt färre tillfällen att upptäcka att de andra också är människor.

Sociologen och riksdagsledamoten Anna Kontula beskriver i sin bok om riksdagens inre liv, Eduskunta – ystäviä ja vihamiehiä (2018), hur viktiga mötena i allmänna utrymmena i riksdagen – i cafeterian, på toaletterna, i simbassängen – är för att upprätthålla den mellanmänskliga förståelsen mellan ledamöter som ideologiskt sett befinner sig långt ifrån varandra. Det är inte annorlunda i kommunalpolitiken.