Världsgeografi i skärgården

Åbolands skärgård är inte bara ett unikt område på vår planet. Den är också en nyckel till världens geografi. Kom med på en tur kring klotet för att bli klokare!

Kanske vi börjar på Attu. Alla vet väl att det är den västligaste aleutiska ön, närmare Ryssland än Alaska, och en orsak till att datumlinjen gör en sväng just där. Attu är också USAs största obebodda ö. Obebodd av människor, det vill säga. Fåglar finns där av och till av nästan 800 arter.

Sedan gör vi ett långt hopp söderut i Stilla Havet till Kiribati som uttalas Kiribasj – nästan som Kirjais. Denna republik till ögrupp har över hundra tusen invånare. Också här gör datumlinjen en lov, för att hålla Kiribati före oss andra i tiden, inte efter. Namnet Kiribati kommer från engelsmännens namn på ögruppen: Gilbert Islands. Det sägs att också Kirjais har fått namn av en mansperson.

Färden går vidare österut och i land i Kalifornien. I Mojave-öknen ligger pyttelilla Yermo, en trevlig påminnelse om Jermo. Här finns spökstaden Calico som är ett populärt turistmål.

Kanske det nu är dags för Nauvoo, en liten stad vid Mississippifloden i USA där mormonerna hade tänkt slå sig ner. Stället hette Quashquema men Joseph Smith ändrade namnet år 1840 till Nauvoo som härletts ur hebreiskan. Mormonerna var dessvärre inte välkomna i området så de flyttade vidare till Salt Lake City där de har högsäte än i dag.

Nu ska vi ut till havs igen, närmare bestämt till Karibien. Där ligger Jungfruskär, alltså Virgin Islands. Det finns både Brittiska jungfruöarna och de Amerikanska. Tidigare fanns det också en del som kallades Danska västindien men den såldes till USA år 1916. Huvudstaden i amerikanska jungfruöarna heter Charlotte Amalie efter en dansk drottning.

I närheten hittar vi också Gustavs – jag menar Gustavia – som är huvudstad i Saint Barthelemy som hör till Frankrike. Staden har fått sitt namn efter Gustav III eftersom ön hörde till Sverige från 1784 till 1878.

På tal om helgon så är det väl inte helt fel att föra ihop Stormälö med St. Malo? Saint-Malo skrivs det på riktigt och nu har vi seglat över Atlanten till Bretagne. Staden har en intressant historia och är därtill känd som en viktig hamn för havsseglare. Många seglingstävlingar startar eller slutar i Saint-Malo.

Från Atlanten tar vi oss till Medelhavet där det till alla Korpobors förtjusning i Joniska havet finns en grekisk ö som heter Corfu. Det finns till och med en Korpoström, alltså sundet mellan Corfu och Albanien. Det bor ungefär 100,000 invånare på ön som är bara fyra gånger större än Korpo. En vink om att det ryms mycket mer befolkning i vår skärgård.

På tal om Medelhavet finns det en stad på Sicilien som heter Noto, men ö-prickarna har de tappat bort. Deras kyrka har av Unesco utsetts till ett världsarv och det tycker man kunde göras med Nötö kapell också.

Nu börjar namnlikheterna sina så vi får ta till större poetiska friheter. Österskär skulle på engelska bli Eastern Island och då är det inte långt till Easter Island, alltså Påskön. Den är viktig som påminnelse om att civilisationer verkligen kan ta slut om man inte tar ansvar för den ekologiska hållbarheten.

Är man från Dalsbruk kan man glädas över att det finns tidvattensbassänger i Sydafrika som heter Dalebrook. Man hittar också många Biskopsöar som heter Bishop Island. Brunskär är förstås Browns Island – en flodö i Virginia i USA. Drar man till med ännu mera friheter kan man ju tycka att Örö och Öröguay, jag menar Uruguay, har något gemensamt. Och när skall vi få bra sill igen till strömmingshuvudstaden Röölä på Rimito?

Till sist besöker vi Utö – svenska Utö, alltså. Det är en stor ö öster om Nynäshamn där Sveriges första järnbrott fanns. Ön bebos permanent av 250 invånare och får 400 000 besökare per år. Utö skola har ett 30-tal elever.

Den geografiska rundvandringen kan fortsätta. Det är bara fantasin som ställer gränser. Pärnäs låter ju litet som det grekiska berget Parnassos, inte sant? Därifrån kommer det svenska ordet parnassen som avser den högsta litterära nivå som uppnås bara av de främsta diktarna i landet.

Här kan du läsa fler kolumner av Mårten Mickos.