"Samtidigt kan jag hitta en trygghet i vetenskapen. Det är ju så mycket som är oklart just nu."

Vanligtvis när jag pratar om hur vi studerar havets födovävar brukar jag nämna nätverksanalys.

Jag brukar förklara hur nätverk kan användas för att beskriva hur födoväven är uppbyggd, och för att förenkla, så att vi kan identifiera och studera återkommande mönster i den komplexa väven.

Aldrig tidigare har jag behövt tänka på hur nätverksanalys även används för att förklara hur epidemier uppstår och utvecklas, när det gäller en pandemi som pågår också i vårt land, i vår egen stad.

Nätverk är egentligen bara samlingar av enheter som är länkade till varandra på något sätt. Tänk er olika organismer (plankton, bottendjur, fisk) som äter varandra. Så kan vi beskriva en födoväv i havet. Tänk er personer som är länkade till varandra genom familjeband, vänskaps- eller arbetsrelationer.

Ni vet, hur vi alla i teorin inte är mer än 6 relationssteg från, säg, Barack Obama? Så kan vi beskriva sociala nätverk. Det är genom dessa länkar mellan oss som SARS-CoV-2 nu sprids, och det är dessa interaktioner vi jobbar hårt på att fysiskt bryta.

Inom födovävsekologin ser man att en "compartmentalization" av födoväven ökar dess stabilitet. Det betyder att nätverket är uppbyggt av mindre grupper där individer är sammanlänkade främst med andra inom samma grupp och har endast få länkar till andra delar av nätverket. Om en störning sker i en sådan undergrupp är det mera sannolikt att störningen stannar inom gruppen och inte fortplantar sig genom hela nätverket.

Därmed är nätverk med isolerade undergrupper mer robusta än nätverk som till en högre grad har länkarna jämt fördelade över väven. Och med andra ord är det en sådan grupperad struktur man nu försöker åstadkomma genom att stänga gränserna till Nyland.

Men bara för att nätverksanalyser kan tillämpas på många olika typer av problem eller frågeställningar, betyder det inte att man, även om man behärskar metoden, automatiskt behärskar de olika forskningsfälten.

Som marinbiolog kan jag inte uttala mig om spridningen av SARS-CoV-2 i våra samhällen, utan bara dra paralleller till mitt eget forskningsfält. På samma sätt är en epidemiolog inte automatiskt kvalificerad att bedöma hur mänsklig påverkan syns i födovävens förmåga att återhämta sig från störning.

Jag tror att många känner sig överbelastade av den mängd information och desinformation som cirkulerar just nu och jag skulle rekommendera alla att kritiskt granska källorna bakom uttalanden och teorier. Det är också helt okej att ta en paus från flödet och tänka på andra saker ett tag.

Samtidigt kan jag hitta en trygghet i vetenskapen. Det är ju så mycket som är oklart just nu. Så många frågor. Hur länge kommer pandemin att pågå? Hur hårt kommer sjukvården att drabbas?

Hur hårt kommer ekonomin att drabbas?

Många frågor kommer vi inte att kunna få svar på förrän vi är ute på andra sidan och har en mer heltäckande bild av infektionsrater och populationens immunitet. Men även om vi just nu befinner oss på okända vatten, så beter sig viruset inte helt oförutsägbart.

Kurvorna över exponentiell tillväxt kan verka ofattbara och fruktansvärda, men matematiken bakom dem är sann. Eftersom vi hela tiden lär oss mer och mer om viruset och vet vad som sannolikt sker om inga åtgärder tas, så har vi också en chans att påverka kurvans utveckling.

Och havet, då? Jovisst, havet har sin beskärda del av virus. Dels finns det väldigt många virus; 1010 per liter havsvatten eller så många att uppskattningar hävdar att för varje potentiell värdcell finns det 10 virus.

Dels finns det en massa olika sorters virus i havet; till exempel sådana som har växtplankton som värdorganism, andra som har bakterier som värd.

Alla dessa virus spelar en avgörande roll i havets biogeokemiska processer, där den mikrobiella födoväven är viktig för kol- och näringscykler och reglering av energi som förs upp till högre trofinivåer. Virus är centrala i den här processen eftersom de spjälker växtplankton- och bakterieceller och frigör avsevärda mängder kol och kväve som sen kan omsättas i ekosystemet.

För att de här processerna skall fungera behövs biodiversitet och balans i systemet, något som hotas av klimatförändring och habitatförlust, vilka dessutom råkar vara globala faktorer som ökar sannolikheten för att ’nya’ virus ska komma i kontakt med människan.

Marie C. Nordström

Universitetsforskare, docent i marin födovävsekologi

Åbo Akademi