Till alla er som jag tänker på under coronatiden

När morgonsolen tränger sig in genom sovrumsfönstret stiger jag upp och utan att väcka familjen smyger jag ner till nedre våningen.

Det sista mötet igår kväll drog ut på tiden och jag kunde inte sova. Tankarna under natten förblev med de barn vars monster var äkta – så även förra natten.

Som före detta barnskyddsarbetare vet jag att hemmet inte symboliserar trygghet för alla. Jag tänker på dig som vakade hela natten medan du lyssnade på de vuxnas gräl.

Framför mig kan jag se de små händerna täcka öronen och de små tårna längst in i garderoben. Jag tänker på hur våra resurser för familje- och barnskyddsarbetet ska räcka till. Jag hoppas att någon märker, ringer efter hjälp och du blir sedd.

Även under undantagstillståndet är familjevåldet närvarande och vi måste göra allt vi kan så ingen är i fara i sitt eget hem. Barn, unga och familjer behöver stöd – också under undantagstillstånd.

När jag rastar hunden i det fuktiga gräset tänker jag på hen som denna morgon måste fatta ett tungt beslut. Många år av arbete och ansträngning, alla arbetstimmar och drömmen som byggdes upp med mod – ett eget företag – står nu på spel. Hur ska man berätta till en trogen anställd att det inte finns arbete – kanske aldrig mer?

Hur ska man berätta för barnen att det inte finns tillräckligt med pengar att bo kvar i detta hem? Hur ska man hantera osäkerheten som vuxit och blivit outhärdlig?

Nu är det viktigt att stöda de enskilda företagarna. Vi har inte råd att förlora ett enda företag eller en enda arbetsplats.

När jag kör på motorvägen mot riksdagen ser jag framför mig ditt ansikte som oroar sig över din egen eller dina närmastes hälsa. Du som vet att för en som ligger i riskgruppen kan sjukdomen vara farligare.

Samtidigt får jag tårar i ögonen när jag tänker på dig som miste din käraste på grund av detta förfärliga virus. Jag tänker på hur betydande roll varenda en av oss har för att sakta ner eller stoppa detta virus från att sprida sig. Vi räddar rent ut sagt människoliv genom att följa instruktionerna.

Under dagens möten är även ni med mig vars insats för samhället är ovärderlig, också i dag. Vi klarar oss inte utan en frontlinje. För denna frontlinje är undantagsomständigheterna vardag även utan coronaviruset. Det är ett enormt ansvar att rädda och skydda människoliv varje arbetsskift.

Samma tacksamhet känner jag när jag tänker på dig som undervisar och uppfostrar små människor i din vardag. Och jag vet att just nu är du orolig för barnen i din grupp eller eleverna i din klass. Det är inte lätt att överföra undervisningen till internet och det är inte heller enkelt att arbeta i en barngrupp utan skyddsutrustning under dessa exceptionella omständigheter.

Så många yrkeskunniga vars uppskattning och ersättning för det utförda arbetet inte motsvarar arbetets värde för samhället. Vi måste se till att orken inte tryter hos dessa yrkeskunniga. Uppskattningen bör synas konkret även efter denna kris. Arbetet fortsätter även efter coronaviruset – enbart dess form förändras.

Ett hoppfullt leende skiner upp ansiktet när jag kör hem sent på kvällen och får meddelanden av er som nu bidrar. Ni erbjuder hjälp för att sköta matleveranser till dem som är i riskgrupperna. Ni förstärker frontlinjen. Ni erbjuder terapi på avstånd eller hittar lösningar för att upprätthålla det goda på distans.

Ett tack till dig som tejpar bokstaven T i ditt fönster och meddelar att du är en trygghetsgranne som man kan be om hjälp av. Gemenskap och människornas vilja att hjälpa lyser upp även de mörkaste stunderna. Det är viktigt att detta ljus når alla så att alla har en mening och orkar till morgondagen. Nu är det dags att satsa på mental- och missbrukarvården.

När jag öppnar hemdörren tar jag ett djupt andetag och förbereder mig på att omfamna barnen som ler och vinkar i fönstret. För dem är barndomen här och nu – även under coronatider.

De vuxnas viktigaste uppgift är att skydda denna barndom – också under undantagsomständigheterna.

Eftersom inget enda litet sinne får skadas.

Lokala riksdagsledamöter skriver kolumner i ÅU på torsdagar.