En ursäkt och dess följder
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
”Vem är rädd för riksåklagaren” frågade den sannfinländska riksdagsledamoten Wilhelm Junnila (sannf.) i sin kolumn senaste vecka (28.11). Det logiska svaret skulle ju ha varit att alla som har gjort något som kräver att en åklagare (eller riksåklagare) ser sig tvungen att undersöka det påstådda brottet närmare borde vara rädd för att åklagaren öppnar en rättsprocess som kan leda till straffpåföljd.
Junnila kom dock till en annan slutsats. Junnila ondgjorde sig över att riksdagskollegan Pirkka-Pekka Petelius bad om ursäkt för sina 30 år gamla sketcher där "komediriksdagsmannen" hade gjort sig lustig över samer och deras beteenden på ett sätt som idag klassas som nedvärderande. Petelius ursäkt skapade en mindre storm i medierna. Många, Junnila inbegripen, tolkade Petelius ursäkt som ett utslag av populism, ett sätt att få billiga politiska poäng.
När vi idag ser på många gamla sketchprogram så stannar ofta skrattet i halsgropen, så även en del av de sketcher som Petelius medverkat i. Få skulle i dag skratta åt de skämt som de stereotypa bilderna av minoriteter, i detta fall samer, framställs. Professorn och kollegan Mikko Lagerspetz skrev en utmärkt insändare i lördagens ÅU som svar på Junnilas kolumn. Lagerspetz försvarade förtjänstfullt allas rättighet att omvärdera gamla föreställningar och vid behov be om ursäkt. Petelius visar att han som konstnär och samhällspåverkare har fått nya värderingar och att en ursäkt är på sin plats, speciellt i rollen som lagstiftare. Att då förringa och förlöjliga leder till problem. ”Genom att skratta åt Petelius och hans ursäkt har man visat att samerna fortfarande är en minoritet, som finländare borde få skratta åt” sammanfattade Petra Laiti i sin kolumn i Hufvudstadsbladet (30.11.2019).
Junnilas argumentation i frågan kan verka förvånande, men i ljuset av den diskussion som under de senaste åren förts i sociala medier är den tyvärr inte helt onormal. Nationellt sinnade (”kansallismielisiä”) influensers framför liknande argument öppet och högljutt och allt mera tillspetsat. Polisen har också fått in anmälningar mot andra sketchprogram med hänvisning till att dessa gör sig skyldig till hets mot folkgrupp. Enligt Johanna Vehkoo i Journalisti (30.11.2019) visade det sig att anmälarna var högerpopulistiska trollare som hade som huvudsyfte att a) förminska hets mot folkgrupp som brott och b) förlöjliga toleranta människor.
President Donald Trumps tidigare huvudstrateg Steve Bannon har som mål är att omstörta dagens liberala världssyn. Efter att han fick sparken från Trumps stab vände sig Bannon mot Europa i mål och mening att implementera sin vision om nationalismen som grund för framtidens samhällsbygge. De metoder Bannon förespråkar inbegriper bland annat misstänkliggörande av traditionella medier med hjälp av ”fake news” samt skapandet av polarisering och därmed splittring i samhället.
I den diskursen är människor alltid uppdelade i vi mot de, goda mot onda, infödda mot inflyttade, majoriteten mot minoriteter. Strikta gränser ritas upp mellan etniskt ”godkända” och sådana som inte borde få samma rättigheter i vårt samhälle. De nationellt sinnade jobbar för att vända opinionen mot ett öppet och inkluderande samhälle som värnar om alla medborgare.
Att Junnila fortsatte med att insinuera att införandet av straffpåföljd för att göra någon till måltavla (”maalittaminen”) skulle inkräkta på yttrandefriheten och oppositionens rätt att ifrågasätta majoriteten, i detta fall regeringen. Junnilas referens till den Ungerska nationalismen som något positivt ringar illa i ljuset av att det regerande partiet i Ungern har kringskurit friheten för både den fria pressen och vetenskapen. Junnilas och min åsikt om vad yttrandefrihet betyder verkar därmed diametralt motsatta. Implikationen för framtiden då Junnilas parti idag är det mest populära partiet vill jag inte ens börja tänka på.
En nationalistisk framtid skrämmer mig, inte bara som tillhörande en språklig minoritet. Jag vill inte se nationalism som grund för framtidens politik i Finland eller i Europa. Högerpopulismen och nationalismen skapar förutsättningar som betyder att många, kanske alla, minoriteter kan ses som mindre värda och därmed förtryckas.
Jag kan därför inte annat än applådera Petelius ursäkt och förundras över Junnilas åsikter.
Ronald Österbacka
Professor i fysik, Åbo Akademi