Coronafritid -- och dramatiska brytningstider

Plötsligt är det (ett tillfälligt) slut på den vanliga fulla farten och stressen. Och i det här sammanhanget är det säkert skäl att tillägga, att jag allt sedan tidig ungdom egentligen har varit stressberoende. Stress har alltså varit en stor och viktig del av mina rutiner. Men nu är det alltså helt plötsligt lugn och ro.

Varför?

Jag hade egentligen planerat mina närmaste dagar med en utflykt till Basel, som ligger på två timmars avstånd från Strasbourg. I Basel finns det en utställning med målningar av  Edward Hopper – en märkvärdig målare av ensamhet.

Hans kanske mest kända målning heter "Nighthawks" (Nattugglor), tre ensamma människor i en bar tillsammans med barmästaren. Till och med paret i bakgrunden förefaller ha slutat tala med varandra. Mannen med ryggen mot betraktaren är försjunken i sina – förmodligen – dystra tankar och barmästaren diskar några glas och hoppas att nattugglorna skulle förstå att det är dags att gå.

Typisk Hopper alltså.

Men det blir ingen utfärd till Basel (den här gången).

Coronaepidemin tvingar oss till två saker: att tvätta händerna vid varje tänkbart tillfälle och att fundera efter om man vill bli strandsatt på ett hotell för tre veckor. Det var det senare alternativet som tvingade fram beslutet att annullera resan.

Plötsligt är jag alltså befriad från vederkvickande stress och vad gör man då? Man tar, som uttrycket lyder, skeden i vacker hand, lägger sig på sängens ovantåg och plockar fram en av böckerna i högen invid nattduksbordet.

Den handlar om någonting oerhört intressant: hur såg Weimarrepublikens tyskar på sin framtid ett årtionde innan det nazistiska helvetet bröt lös över dem?

Det är fascinerande och till eftertanke tvingande läsning. Inbäddat i en lite idylliserande framtidstro finns redan fröet till bokbålen, fackelmarscherna och urskiljningen på tågperrongen i Auschwitz. Men på vilket sätt?

Det förefaller finnas en speciell socialpsykologisk funktion i dramatiska brytningstider. Brytningstider förefaller skapa illusioner om möjligheter, som sedan i något skede förbyts i besvikelse och radikalisering.

Den här förbrytningen förefaller bli allt mera bjärt ju mera förhoppningen om förändring bygger på önskedrömmar om enighet, om befrielse från politiska och ideologiska stridigheter.

Vi lever också nu i brytningstider och jag känner mig lite störd av ekologiska förenklingar. Att komma ner till en koldioxidneutral framtid kommer att vara långt mera invecklat än vad vi ville tro.

Nils Torvalds

Skribenten är ledamot av Europaparlamentet SFP/Renew Europe