Jag valde att leda mötet på svenska. Min tyska kollega frågade hur det kommer sig att vi talar svenska i Finland. Det var roligt att få berätta om vårt lands tvåspråkighet.

Jag måste säga, att jag hittills trivts ypperligt med uppdraget. I början av veckan reste jag till Luxemburg för att leda EU:s justitieministrars råds möte. Det är alltid lika givande och viktigt då man får träffa sina europeiska kollegor och utbyta tankar. Såväl Tysklands som Frankrikes ministrar var nya bekantskaper för mig.

I ministerrådet fungerar det ju så att alla ministrar får använda sitt eget modersmål och allt simultantolkas sedan till samtliga språk.

Jag valde att leda mötet på svenska. Min tyska kollega uppmärksammade detta, och frågade hur det kommer sig att vi talar svenska i Finland. Det var roligt att få berätta om vårt lands tvåspråkighet, och att vi är ungefär 300.000 finländare som har svenska som modersmål, var vi bor och att våra föräldrar inte kommer från Sverige.

Hon var uppriktigt glad för att hon fick lära sig något som hon inte hade haft en aning om. Och hon var inte den enda.

De egentliga frågorna vi hade på bordet handlade bland annat om korruption, brottsoffers rättigheter, hatprat på nätet, EU:s kommande åklagarbyrå EPPO och mänskliga rättigheter. Många för mig och för SFP viktiga frågor tog ett stort steg framåt!

Något som vi diskuterade mycket och som oroar många av mina europeiska kollegor och mig själv är det tilltagande hatpratet.

Jag ser en väldigt tydligen förändring i diskussionsklimatet på sociala medier, då jag jämför med senast då jag var minister. Det bekymrar mig att människor upplever att tröskeln att säga obehagliga saker på sociala medier blivit allt lägre. Mycket lägre än vad den är då man möts ansikte mot ansikte.

Hatprat är inte heller främmande för mig i min vardag som beslutsfattare. Faktum är att hatprat i det långa loppet påverkar vår demokrati. Vi ser redan nu hur beslutsfattare på olika plan överväger att sluta. Vi måste bryta den här trenden nu.

Det behövs ett tydligt värdeledarskap för att sätta stopp för hatpratet. Speciellt vi partiordföranden och ledande politiker bär ett alldeles särskilt ansvar.

Vikten av att beslutsfattare tydligt markerar vad som inte accepteras i dagens samhälle gäller inte bara hatprat, utan också till exempel vikten av att inte lämna någon utanför. Jag tror att vi måste bli bättre på att föra fram att alla faktiskt har en plats i vårt samhälle. Att alla är lika värda. Vi måste helt enkelt bli bättre på att aktivt inkludera alla. Då vi talar om sysselsättningsprocenter, statsbudgeten och arbetsliv är det lätt att glömma bort att det finns enskilda människor bakom varje siffra och statistik.

Det skulle vara särskilt viktigt att få 55-64-åringar i jobb. I jämförelse med Sverige har vi 12,5 procentenheter färre personer i jobb i den här ålderskategorin. Ifall vi här skulle få upp sysselsättningen till samma nivå skulle det betyda cirka 90 000 fler personer i jobb och en ökning av den offentliga ekonomin med 2,5 miljarder euro. För att åstadkomma det här är det viktigt att vi satsar på folkhälsan och välmående, däribland den mentala hälsan.

En annan grupp som vi ofta glömmer bort i sysselsättningsdiskussionen är våra äldre. Det finns många äldre människor som gärna ännu skulle arbeta efter pensioneringen. Det borde samhället sporra skattemässigt. Därför borde vi på allvar också titta på möjligheterna att göra det mer attraktivt för pensionärer att ta emot arbete. Det kan handla om allt från någon timme i veckan till deltidsjobb eller vikariat. Det finns många äldre som med sin erfarenhet och sitt kunnande kunde vara värdefulla tillskott på arbetsmarknaden.

Det att vi alla har vår egen plats och att vi alla ska ha likvärdiga möjligheter att vara delaktiga i samhället hänger också starkt ihop med att det ska vara möjligt att bo där man själv väljer.

För SFP och för mig är det väldigt viktigt att vi i Finland även i framtiden har en levande landsbygd och skärgård. För att det här i praktiken ska vara möjligt så kräver det långsiktiga, kontinuerliga satsningar och aktivt arbete. Därför är jag till exempel glad att vi i regeringen nu gått inför att reservera pengar för att förnya Lillholmens bro i Pargas.

Ibland behöver man få distans och se saker ur ett helhetsperspektiv. Vi ser nu att många av de saker som SFP länge arbetat för förverkligas.

Ett längre perspektiv är viktigt både i samhällsbygget och i livet i allmänhet. När det känns som att man stampar på stället är det bra att påminna sig själv om hur långt man de facto redan kommit. Politik

handlar om att bygga samhälle tillsammans, om värderingar och vilja. Det kräver också tid, jag brukar ibland säga att det är som ett maratonlopp. Ibland är det bra att stanna upp och påminna sig själv om allt det vi har att vara tacksamma över och vad det är vi jobbar för i det långa loppet.

Anna-Maja Henriksson

Justitieminister, SFP:s partiordförande