Sanning och sanning

Debatten idag präglas ofta av en medveten vilja att missförstå. En ovilja att lyssna på den som har en avvikande åsikt och hållning.

I kombination med att det digitala samhället samordnar likatänkandet så uppstår det en polarisering som kan vara en farlig grogrund för splittring och våld. Detta understryks av att osanning-ar medvetet används för att väcka oro och påverka våra tankar.

Hur skall vi då klara av att reda ut det hela? De stora frågorna om livsstil och respekt för mångfalden av liv är aktuella i och med att gränserna för mänsklig expansion och konsumtion allt tydligare sker på bekostnad av naturen.

Risken är att den framgångsrika kampen mot hungersnöd och bristande utbildning raderas av torka och oförmåga att upprätthålla tillräcklig matproduktion. Den ständiga tillväxten kan inte fortsätta om vi samtidigt förstör de grundläggande förutsättningarna.

Nåväl i den här frågan har det länge funnits en bristande samstämmighet om vad som är sanning.

Vem kan överblicka så komplexa helheter som väder och temperatur. Vi kan notera, men önsketänker att vi kan ändra på mänskliga beteendemönster. ”Friheten” att i rika länder välja mat och slänga mat är utmanande, liksom ”Friheten” att uppleva och resa på semester.

Troligtvis är förändringar möjliga först när en global katastrof tvingar oss till det. Tyvärr kan den ökade upprustningen också ses ur ett sådant perspektiv. I alla tider har krig handlat om resurser och vem som utnyttjar dem. Den generationen som tvingades genomleva senaste krig och ransonera mat och leva ytterst knappt är så gott som borta.

Ett samhälle idag är sårbart då förmågan att självhushålla och överleva är bristande.

Den här tiden firar vi alla helgons dag. Ute på gravgårdarna minns vi tidigare generationer och tänder ljus. Vad som är uppenbart är att samhällen och ordning byggs under flere generationer. På äldre gravgårdar hittar vi minnesmärken över tider fyllda av konflikter och sjukdomar. Men också tider av fred och välmåga.

Då vi idag lever i ett av världen rikaste och mest välmående land så är det ingen självklarhet. Varje dag behövs det insatser för den förändring som pågår. Helgon är de som har en förmåga att arbeta för helheten och mångfalden.

De som inte stänger in sig utan vågar ifrågasätta och visa på alternativ. Helgon är de som står för obekväma sanningar men också kan lyssna och ändra åsikt. Vid sidan av domedagsprofterna behöver vi de helgon som kan ändra livsstil och tillväxtideologi till att omfatta icke-materiell tillväxt. Kan kristen tro vara en drivande kraft i en sådan förnyelse?

Pax et bonum

Björn Nalle Öhman

Kyrkoherde emeritus i Åbo svenska församling