Kolumnen: Livets lotteri

Snett bakom mig på fotot står Thomas Gissler i sitt långa hår. Några år senare blir han en firad idrottsman men själv ställer jag skorna på hyllan bara månader efter att bilden tas. Varför lyckades han men inte jag? Var det verkligen bara talang som avgjorde vilka guldkorn som vaskades fram där på planen för länge sedan?

Forskare har granskat de tusentals spelare som genom åren har fått en plats på elitlägret – och de har upptäckt ett fascinerande mönster. Ofattbart många av spelarna är nämligen födda tidigt under året. Hela 41 procent är födda under årets första kvartal. Framför allt är det januaribarnen som är kraftigt överrepresenterade.

Och när jag gräver vidare ser jag till min förvåning att det är likadant inom nästan alla idrotter. Fyra av tio elitspelare inom svensk fotboll är födda i början av året. Jag ögnar själv igenom laguppställningarna i ishockey-VM för juniorer. Här är nästan hälften av spelarna födda i januari, februari eller mars. Av de svenska hockeyspelare som fått spela i den nordamerikanska proffsligan har 39 procent varit födda under det första kvartalet. Och i basket, handboll, simning, tennis och schack? Jodå, det är samma sak här. Det är som om vi som är födda i slutet av året har varit chanslösa redan från början. Vi har utestängts, förbigåtts och knuffats ut ur sportens värld. Spelet är riggat!

Att de som är födda tidigt på året är mer framgångsrika i idrott beror inte på födelsemånaden i sig. Förklaringen är i stället att vi delar in barn i grupper efter det kalenderår de är födda. Om killar eller tjejer börjar träna i ett visst lag så är de visserligen födda samma år, men de som är födda i januari är nästan tolv månader äldre än de som är födda i december. I den åldern innebär en sådan åldersklyfta en enorm skillnad i fysik och mognad. Och detta försprång verkar bestå livet ut.

När jag tittar på fotografiet blir det uppenbart. Själv är jag spinkig och knappt en och en halv meter lång men januaribarnet Gissler har redan mustasch och är stor som ett hus. Han skulle kunna äta mig till frukost, han ser ut som en frustande tjur. Det är som om vi hör till två helt olika arter. Förmodligen var han redan då lite bättre än jag, men inte nödvändigtvis för att han var mer talangfull eller mer träningsvillig utan snarare för att han var nästan ett helt år äldre. Hans fysiska försprång gav honom uppmärksamhet, självförtroende och möjligheter till ännu mer träning, vilket i slutändan faktiskt också gjorde honom till en lysande spelare.

När du är född påverkar inte bara dina möjligheter inom idrotten. Också i skolan delas vi upp i klasser enligt födelseår – och även här klarar sig yngre elever sämre än sina äldre klasskamrater. Födda precis före årsskiftet har de åldersmässigt ena foten i klassen nedanför och kan inte riktigt hävda sig mot klassens kungar, de ålderstigna januaribarnen. De har i snitt några procent lägre betyg och utbildar sig några månader mindre än andra barn.

Andra faktorer spelar självklart ännu större roll för hur du lyckas i skolan, men effekten av hur gammal du är jämfört med dina klasskamrater är tillräckligt stor för att påverka resten av ditt liv. Bland svenska män i arbetsför ålder har de som är födda under årets första sex månader i genomsnitt 150 euro mer i medianinkomst per år än de som är födda senare på året. Inom högstatusyrken, som till exempel läkare, är januaribarnen vanligare än vad de är i befolkningen i övrigt.

Så vad kan man då göra för att hjälpa oss stackare som hade oturen att födas sent på året? Ett förslag är att skapa skolklasser där alla elever är födda ungefär samtidigt på året. Och eftersom vi förväxlar fysisk mognad med talang är det troligen osmart att skapa speciella elitgrupper inom ungdomsidrotten eller att tidigt tvinga skolelever att välja inriktning i livet. I alltför hög grad låter vi oss imponeras av barn som har framgång, och vi har alldeles för bråttom att avfärda dem som misslyckas.

I morgon är det säsongspremiär i den italienska fotbollsligan. Jag sluter ögonen och drömmer mig bort. Kanske skulle mitt liv ha blivit annorlunda om uttagningen till elitlägret den där sommarkvällen hade gått till på ett annat sätt? I stället för att tillbringa morgondagen i ett mörkt och tyst klassrum i Åbo skulle jag kanske ha fått snöra på mig skorna och springa in på Giuseppe Meazza-stadions gräsmatta till publikens öronbedövande jubel.

Jonas Lagerström

Docent i nationalekonomi och akademilektor vid Åbo Akademi.