När ondskan drabbar

När ondskan drabbar oss står vi vid ett vägskäl.

Vi kan välja hatet.

Vi kan välja bitterheten.

Vi kan välja rädslan.

Vi kan välja att skapa en bild av verkligheten som bygger på rykten och förhastade slutsatser.

Vi kan välja glömskan.

Vi kan välja likgiltigheten.

Eller:

Vi kan välja kärleken.

Vi kan välja nåden.

Vi kan välja friheten.

Vi kan välja sanningen även om vi måste vänta på den.

Vi kan välja att kavla upp ärmarna och arbeta för godheten.

Vi kan välja tacksamheten.

Vid vägskälet kallar Gud. Han ber att vi inte ska förhärda våra hjärtan.

Varje del av Kristi kropp är kallade.

En del av oss är kallade att utföra hjältedåd och gå emellan. En del av oss är kallade att plåstra om och hela. En del av oss är kallade att koka en kopp te och lyssna. En del av oss är kallade att knäppa våra händer och be. En del av oss är kallade att krama våra barn och inge trygghet. En del av oss är kallade att trösta och hålla i handen. En del av oss är kallade att leka och pyssla och cykla med stödhjul. En del av oss är kallade att söka sanningen och sprida den. En del av oss är kallade att visa på skönheten och godheten som livet är fyllt av.

Varje del av Kristi kropp är kallade.

När Paulus skriver om kroppen (1 Kor. 12) som vi alla är delar av fortsätter han i följande kapitel och lovsjunger kärleken. Vägen som är överlägsen alla andra.

”Kärleken är tålmodig och god. Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam, inte uppblåst. Den är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp, den vill ingen något ont. Den finner inte glädje i orätten men gläds med sanningen. Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den... Men nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre, och störst av dem är kärleken.”

Varje del av Kristi kropp är kallade. Att visa kärlek. Också då när ondskan drabbar oss.

Hoppas vi ses i prideparaden imorgon

Mia Bäck

Tf kyrkoherde

Åbo svenska församling