Synvinkeln: Utbränd

Det kan börja när som helst.

Man missar en tidpunkt och glömmer ett möte.

Man glömmer pinkoden till bankkortet. Minsta lilla sak gör en förbannad. Varje liten motgång är ett berg att bestiga. Hjärnan går på högvarv och tankarna spinner kring en enda sak; jobb och jobb och jobb.

För den som brinner för något på riktigt, riskerar också att brinna ut. Ibland kanske man märker det i tid. Man lägger om sina vanor: äter regelbundet, sover tillräckligt, går och lägger sig i tid. Man kanske får in ett eller två motionspass i veckan för att få utlopp för aggressionen.

Men för vissa tar det längre tid än så.

Insikten kan komma först den där morgonen när man inte längre kan hejda sig och fulgråten svämmar ut över köket. Insikten slår kanske till i matkön eller i hissen upp eller trappan ner. Något i dig brister, det är som om något hos dig ger upp. Det går inte längre.

Men kanske har man inte riktigt fattat det än. Kanske man tar modet att vara hemma några dagar och vila. Kanske vilar man en vecka. Men man vill snabbt återgå till det normala. Komma på nytt och ta sig tillbaka.

Kanske är det först någon månad in i sjukskrivningen man verkligen inser vad som hände och kanske man önskar att man skulle ha avläst symptomen lite tidigare.

Jag är 26 år, men känner oroväckande många som gått eller just nu går igenom en utmattning. De är unga, ambitiösa, driftiga och kreativa. De är arbetsgivarens dröm. De har hela arbetslivet framför sig, men redan några år på sin första arbetsplats har de rusat in i väggen.

Ibland tänker jag på hur mycket det kostar samhället att folk sjukskriver sig. Vårdköerna förlängs, skatteintäkterna minskar och på arbetsplatsen kanske man tvingas ta in en vikarie. För individen är det en känslomässigt lång process att ta sig tillbaka till arbetet. Det handlar inte bara om att få sov- och matklockan i balans och se till att röra på sig. Ofta handlar det också att på ett mentalt plan försöka förstå hur det blev som det blev och vad man i framtiden kan göra för att undvika det.

Ibland undrar jag om man tänker på de här aspekterna när man talar om effektivisering, konkurrenskraft och kostnadseffektivitet.

Det kan det vara för mycket att jobba lite till. Och ibland kan det finnas skäl att påminna kollegorna om att gå hem från jobbet i tid. Åtminstone i dag.

Andrea Södergård

Frilansskribent