Spaltaren: När religionen blir ond

Jag har i min bokhylla en bok som tyvärr blir alltmera aktuell med åren.

Av förekommen anledning tog jag för några veckor sedan boken på nytt ur hyllan. Den heter ”When Religion Becomes Evil” (svensk översättning: ”När religionen blir ond”) och är skriven av en amerikansk professor i jämförande religionsvetenskap, Charles Kimball. Hans specialområde är relationerna mellan ”Abrahams barn”, judendomen, kristendomen och islam i Mellanöstern. Vid olika kriser under de senaste decennierna i det området har han ofta anlitats som sakkunnig på högsta politiska och kyrkliga nivå. Han vet alltså vad han skriver om.

Religionen som sådan är inte ond, fastslår Kimball. Genom årtusenden har den gett människor svar på de stora livsfrågorna, trygghet och hopp, livsmening och livsmod och höga etiska ideal såsom ärlighet och barmhärtighet. Men i händerna på enögda religiösa fanatiker och politiska extremister kan varje religion bli ond, utnyttjas för onda ändamål. Kimball identifierar fem olika signaler som kan varna när en religion håller på att spåra ur.

Den första varningssignalen är att någon eller några betraktar sin speciella tolkning av en religion som absolut sanning och anser sig ha rätt att till och med döda de otrogna. Som exempel nämner han företrädare för en konservativa fundamentalistiska högern i USA som på 90-talet i Guds namn mördade några som verkade vid en abortklinik. Givetvis nämner han också de islamistiska självmordsbombarna.

Den andra varningssignalen är kravet på blind lydnad, ofta framfört av en karismatisk ledare inom någon sekt. Klockan åtta på morgonen den 20 mars 1995 släppte en skara medlemmar av sekten Aum Shinrikyo ut nervgasen sarin på sexton olika tunnelbanestationer i Tokyo. Tolv personer dog och över 5000 fick allvarliga skador. Nio år tidigare hade en karismatisk ledare grundat sekten genom en förkunnelse med element ur hinduism, buddhism och kristendom. Av medlemmarna hade han krävt fullständig isolation från omvärlden och blind efterföljelse och uppgivande av alla egna tankar och åsikter. Enligt samma mönster begick sekten Folkets tempel ett kollektivt självmord i Guyanas djungel år 1978 med 638 vuxna och 276 barn som offer.

Den tredje varningssignalen är strävan att skapa en teokratisk stat helt styrd enligt en religiös tradition. Sådana försök leder alltid till att grupper utanför denna tradition blir diskriminerade. Kimball tar som exempel de olika försöken att skapa en islamisk stat, konservativa judars dröm om ett återupprättat bibliskt Stor-Israel och fundamentalistiska kristna i USA som vill skapa ett Amerika som helt står under Guds ledning. Gemensamt för dessa strävanden är att vilja återupprätta ett ursprungligt lyckorike som har gått förlorat.

En fjärde varningssignal ljuder när man inom en religiös grupp eller organisation börjar låta ändamålet helga olika diskriminerande medel. Ofta kan det vara fråga om att dölja missförhållanden, till exempel övergrepp mot kvinnor och barn, vilkas avslöjande skulle skada anseendet och verksamheten. Organisationen som kommit till för höga och ädla mål har blivit ett självändamål.

Den femte signalen som varnar för ett allvarligt utnyttjande och förvanskande av religionen är förklarandet av heligt krig. Som exempel nämner Kimball bland annat de kristna korstågen och islamisternas tolkning av islams jihad som en gudomlig förpliktelse och fullmakt att bekämpa alla otrogna och allt som västvärlden står för.

Kännetecken på en sund religiositet är enligt Kimball en fast förankring i den egna traditionen förenad med respekt och tolerans i förhållande till andra religioner och åskådningar.

John Vikström

ärkebiskop emeritus