Momi är orolig för våra hav och skärgårdar
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Östersjön. Vi mor- och farföräldrar bekymrar oss för miljön, klimatet och naturen. Vår högsta önskan är att alla barn skall ha en livsduglig värld att leva i. Barnen frågar oss ofta vad vi har gjort för att stävja klimatförändringen. I våra svar har vi poängterat även de små gärningarnas betydelse för att uppehålla hoppet.
Vi gör allt för att motverka att våra sjöar och Östersjön förstörs.
Till de större barnen berättar vi om den gröna omställningen, som gör att även större aktörer, som stater, tillsammans med oss bygger en renare framtid. Vi har ännu hopp, om vi kan vara måttliga i allt vi gör.
Men den dagen kom då mattan drogs undan både föräldrarnas och barnens fötter.
Alla kände sej bedragna och lurade på hoppet. Allt detta på grund av Regionförvaltningsverkets beslut.
CNGR Finland fick miljötillstånd som innebär att batterimaterialfabriken i Fredrikshamn kan släppa ut 99,5 procent av sitt avfall i Finska viken. Sulfatmängden som hamnar i havet kan uppgå till 105 tusen ton per år. Statligt ägda Finlands Malmförädling Ab äger 40 procent av det nygrundade bolaget som fått miljötillståndet.
Vi är skyldiga barnen en förklaring och den kräver vi av regeringen Orpo.
På olika håll i världen utvecklas och tas slutna system och processer för att omvandla sulfat till gödsel i bruk. Efter att gödselimporten från Ryssland tog slut, har vi behov för det. Sulfatutsläpp i havet är både slöseri och förorening.
Vi vill styra barnen mot en cirkulär ekonomi.
Vi har också förvånat oss över att man på slutrakan varit beredd att rösta blankt när det gäller EU-direktivet om företagsansvar, trots att bl a teknologiindustrin ser det som en konkurrensfördel. Detta på grund av att det ingår rätt till grupptalan. Man frågar sej varför detta är viktigt just nu.
Aktivistimummot-rörelsen Anu Harkki, Esbo och Kuorevesi Carita Koivunen, Esbo Helena Kääriäinen, Esbo och Barösund Reetta Meriläinen, Helsingfors