Det finns alternativ till spåran

Spårvagn i Åbo. I debatten om huruvida Åbo ska eller inte ska skaffa spårvagnar igen, efter 50 år utan dem, har åtminstone inte jag stött på några alternativ till spårvagnslösningen.

Hoppas jag missat något. För jag vet att det finns alternativ.

Tack och lov för att det finns, förresten, med tanke på vad spårvägen skulle kosta i dels pengar och skuldsättning för nästa generation, dels infrastrukturella olägenheter under byggskedet, när 1) körbanor ska disponeras om och rivas upp, 2) spåren monteras, 3) refuger, övergångsställen och farthinder anläggas, och 4) strömvajrar dras ovanför spårvagnsskenorna.

Och även framöver, när rör och kablar som går under spåren ska repareras, och när gatuarbeten ska utföras vid spåren.

Som skattebetalare i Åbo insisterar jag på att Åbo stad undersöker och överväger åtminstone följande alternativ:

1. Batteridrivna ledbussar. Sådana har redan införts i ett antal städer som i likhet med Åbo är måna om att bli klimatneutrala. Detta alternativ förutsätter inget byggande av ny infrastruktur på gatorna och skulle därför högst sannolikt bli billigare, troligen mycket billigare, än spårvagnarna.

2. Trolleybussar. Sådana blev jag personligen förtjust i senaste höst, när vi besökte Lyon, Frankrikes andra stad efter Paris. Trolleybussarna rör sig smidigt på gatorna där, ser ut att samsas bra med den övriga trafiken. Också de kräver att strömvajrar dras längs deras rutt, sådär 5–6 meter ovanför gatunivån, och det är ju en infrastrukturinvestering. Men trolleybussen är högst troligen ett mycket billigare alternativ än spårvagn i och med att inga skenor behövs.

Vill SFP ta upp detta i stadens beslutande organ? De Gröna? Vänstern? Samlingspartiet? Eller gäller det för medborgaren att söka audiens hos borgmästaren?

Jag minns när Åbo för drygt 50 år sedan avvecklade spårvagnarna. Vagnparken började bli gammal (trots de nya fina vagnarna på Ettans linje), och kollektivtrafiken behövde utvecklas och byggas ut. Det fanns en del spridda försvarare av ”spårorna”, men allmänt taget upplevdes de vad jag kan minnas som någonting man kunde avvara till förmån för tidsenligare alternativ.

De argument som i vår nuvarande debatt framförts om spårvägens troliga fördelar i form av ökade bygginvesteringar längs spårvagnslinjen är spekulationer. Huruvida nyttan i form av ökad affärs- och yrkesverksamhet och därmed ökade skatteintäkter för staden blir av samma storleksklass eller större än kostnaderna för spårvägen kan ju inte beräknas med särskilt stor tillförlitlighet, eftersom det handlar om framtiden, som det ju inte finns några fakta om.

Tammerfors centrum är av samma storleksklass som Åbos, men städerna är strukturellt annorlunda. Tammerfors har hakat på de senaste decenniernas megatrend återinförandet av spårvagnen. Åbo har möjlighet att gå sin egen väg med någonting innovativare.

Jag har svårt att inse det kloka i argumenteringen att Åbo för att vara en modern europeisk stad behöver spårvägar. Göra precis som alla andra, vara en i mängden. Jag tycker det vore klokare att profilera sig som en annorlunda stad som folk vill komma och titta på och nyfiket söka kontakt med.

Men tror någon att dessa argument finner nåd inför Minna Arve och alla de andra som nått övertygelsen, förvissningen, att det måste finnas spåror i en europeisk stad? Tror någon att de klarar av strategiskt tänkande som inte serveras av mainstreamen?

Magnus Gräsbeck