”Såsom hos dem så ock hos oss”

Spårvagn i Åbo. Förr i världen brukade Leningradborna skryta med att de hade världens längsta spårvägsnät och de bredaste vagnarna. En del skenor har rivits upp sedan dess och numera har Melbourne det längsta nätet, men vagnarna i Petersburg är fortfarande bredare.

Men trots detta är spårvägsnätet per capita längre i Tammerfors än i Melbourne. Har det någon relevans för debatten i ÅU? Ingen som helst. Det är bara ett exempel på intressanta uppgifter som inte har någon betydelse för vår diskussion.

Det vimlar nämligen av jämförelser med andra regioner i debatten om Åbospårvagnen. Större delen av jämförelserna är poänglösa, men för att inte provocera fram en diskussion om det valde jag ovan ett helt eget exempel.

Det är i alla fall ett faktum att jämförelser är vanliga i samhällsdebatten; inte alltid i formen ”de har, så vi måste också få”-formen. Men ofta.

När Vasaborna pläderade för att deras järnväg borde elektrifieras, var det ett centralt argument. Så gjorde också västnylänningarna när de propagerade för att Hangöbanan skulle elektrifieras. I bägge fallen lyckades kampanjerna (trots att CBA-kvoterna inte var särskilt höga – dock inte så låga som Åbospårvägens).

När det gäller passagerarantalet är det ett vanligt argument att man ska se på hur siffrorna utvecklas i verkligheten, inte på vad modellerna och prognoserna säger. Men eftersom prognoserna naturligtvis inte kan testas på förhand, måste man finna jämförbara projekt.

Och då blir det lätt: Eftersom det har gått så bra i Tammerfors så kommer det att gå lika bra i Åbo. Såsom i Tammerfors så ock i Åbo. Men det vore lika logiskt att säga: Eftersom verkligheten inte har levt upp till förväntningarna i Odense kommer det att gå lika illa i Åbo. Och så vidare.

En skribent på spårvägsivrarnas FB-grupps sajt beklagar att ”spårvägsskeptikerna” aldrig ger några skäl till varför de menar att det som fungerar i Tammerfors inte skulle fungera i Åbo. Men åtminstone i ÅU har skeptikerna – inte minst Jalle Ahlbeck – varit inne på just orsakerna till det. Och ger man sig tid att läsa beslutsunderlagen i de bägge städerna framstår skillnaderna mycket tydligt.

Mitt råd till insändarskribenter vore således: Var försiktig med jämförelserna. Det är ytterst sällan förhållanden är sådana att det är meningsfullt att jämföra utfall eller hänvisa till generella förhållanden. Det är i och för sig sant att Åboregionen är den största urbana regionen i Finland som saknar rälsbunden kollektivtrafik. Men än sen då?

Min föregående insändare har inte lett till några kommentarer. Men i en kommentar till en annan insändare framgår igen hur svårt det är att ta till sig fakta och andras argument. Där hävdas att den framtida efterfrågan på kollektivtrafik är för stor för att skötas av bussar. Som om detta vore oemotsägligt. Men det är det inte, argumentet saknar – såsom har påpekats – helt grund.

Det är kanske också skäl att upprepa att mitt främsta syfte med denna serie insändare inte är att argumentera för eller mot, utan att utvärdera de argument som har använts för en satsning på spårvagnar.

Jan-Erik Wiik