Kimitoöns kommunala köp av närproducerat har kollats

Varför köper inte Kimitoöns kommun mera närproducerad mat? Och varför odlas det inte mera rot- och grönsaker på ön?

De frågorna har ställts så många gånger – senast vid kommunens närmatsdag den här hösten – att SLC Åbolands verksamhetsledare Helena Fabritius, Finska Hushållningssällskapets växtodlingsrådgivare Anders Abrahamsson och kommunens kost- och städchef Birgitta Parikka beslöt att undersöka volymerna.

Svaret är entydigt – de mängder som kommunens nio tillredningskök använder är så små att ingen odlare kunde få en lönsamhet i att leverera det.

– Bara beträffande potatis kan det finnas lönsamhet. Vi har kontaktat en odlare som ska fundera vidare, säger Fabritius.

Parikka tillägger att kommunen årligen använder cirka 30 ton potatis som kommer färdigt skalad och skuren i bitar, plus 4 ton tvättad men oskalad potatis.

– Potatisen köper vi via Kuntahankinnat där upphandlingen vanns av Kespro. Till all lycka har det godkänts att jag har förbehållit oss rätten att köpa lokalt både rot- och grönsaker, fisk, mjöl, bröd och äppel de gånger då det är möjligt. Det är ändå frågan om så små volymer att det inte nämnvärt märks hos de företag som levererar till oss, säger Parikka.

Årligen använder kommunens kök 300 kg blomkål, 200 kg broccoli och 2.600 kg sallad. En  del av det köps av just Abrahamsson som inte bara är växtodlingsrådgivare utan också odlare.

– Också om jag skulle få sälja allt vad kommunen behöver i frågan om blomkål, broccoli och sallad så skulle det ge mig en inkomst på bara 100 euro per vecka. Då borde jag dessutom skära det i bitar och köra ut till nio kök. Med andra ord ingen lönsamhet i att odla bara för kommunen, säger han.

Fabritius tillägger, att om någon odlare på ön skulle vilja satsa till exempel på morötter så skulle han behöva avtal med kunder också utanför ön. Kommunen köper bara 6 ton per år, och skörden kan handla om 25-80 ton per hektar. Men det behövs såmaskin, upptagare, utrymme för att tvätta och kanske skära i bitar, plus kyllager. Investeringarna är alltså betydande. Ön har ingen morotsodlare nu.

– Då folk undrar varför det inte odlas ännu mera närproducerad mat på ön så är den krassa verkligheten alltså den att det för det första krävs stora investeringar och för det andra är möjligheten att sälja lokalt begränsad, sammanfattar Fabritius.

Men en hel del närproducerat finns alltså redan, och förutom kommunen är butikerna på ön en stor kund. Vid S-market i Kimito säger butikschef Kim Tamminen att man köper närproducerat så mycket som möjligt. Det vill kunderna ha.

– Det handlar om allt från lokala bryggeriprodukter och honung till äppelmust och bröd. Och förstås rotsaker, grönsaker och äpplen. Utmaningen är att få tillräckliga mängder, så att det finns varor på hyllan sju dagar per vecka. Då det inte räcker till  får vi skarva i genom att beställa från vår partiaffär. Potatis från ön har vi hela året, säger han.

Vad skulle du önska  i frågan om närproducerat?

– Att det fanns flera bagerier här. Nu saluför vi mycket från de stora bagerierna utanför ön, säger Tamminen.