Klassiskt drama som skiljer sig från andra fantasyskildringar

”En väktares bekännelser” och ”Visheten vaknar”

av Elin Säfström

Gilla Böcker

2016

Det är inte lätt att komma med något nytt inom tonårsfantasy, men Elin Säfström lyckas med sina böcker om väktaren Tilda Modig på flera sätt få i en fräschhet i genren.

Huvudpersonen i både ”En väktares bekännelser” och ”Visheten vaknar” är 16-åriga Tilda som utöver att leva ett vanligt komplicerat tonårsliv har den betungande uppgiften som väktare i Stockholm.

En väktare har som kall att se till att människor och övernaturliga väsen fortsättningsvis lever skilda, men parallella liv. Det är nämligen så att de folktroväsen som vi vanligtvis förknippar med skog och landsbygd har urbaniserats i takt med att människorna flyttat in till städerna. Men detta vet människorna inget om, och så är det bäst att det förblir.

Säfström befolkar Stockholm med nordiska folktroväsen och på stadens gator och i parkerna får vi i de båda böckerna möta allt från tomtar och troll till vittror och skogsrån. Skildringarna övertygar i sin enkelhet när författaren genom beskrivningar och Tildas förklaringar får väsendena att smälta in det vardagliga stadslivet. Det känns inte alls osannolikt att det finns tomtekrogar här och var, eller att trollen bor i Skinnarviksberget.

En av Säfströms verkliga styrkor är det rappa och humoristiska språket.

Huvudpersonen Tilda gör många slagfärdiga iakttagelser och det märks att Elin Säfström har haft roligt när hon befolkat dagens Stockholm med nya (eller kanske mycket gamla) invånare. Framförallt syns detta kanske i de mycket underfundiga personnamn som de olika varelserna får och som starkt bidrar till att de blir olika personligheter snarare än en anonym massa.

Böckerna är fristående, och går garanterat att läsa oberoende av varandra, men det finns en viss progression och framförallt gestalternas personligheter blir mer utvecklade. Det känns också som att Säfström blir ännu säkrare i sitt skrivande och resultatet blir en njutbar och bitvis riktigt spännande läsning.

Samtidigt som det rör sig om ett klassiskt relationsdrama där vänner, förälskelser och föräldrar spelar vikiga roller får vi en berättelse som inte riktigt liknar andra fantasyskildringar och som håller läsaren i sitt grepp från början till slut.

Den andra boken ger vinkar om fortsatta äventyr för Tilda och hennes vänner – något att se fram emot.

Själv kommer jag också efter detta att se med nya ögon på allt som rör sig i ögonvrårna. Kanske kan jag lyckas komma undan vändsynen som förvridet vanliga människors förmåga att uppfatta det övernaturliga.

Blanka Henriksson