Kanske vi borde köpa nya stövlar istället för att fylla våra företrädares?
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Det ligger något ironiskt i att vi önskar varandra en fridfull jul – struntprat! Julen är fullpackad av förväntningar.
Folk stressar för att få allt färdigt på jobbet, hemmet, stugan, gården. Barnen, svärmor, mormor, mammor, pappor, älskare och älskarinnor, hundar, katter och diverse skepnader ställer otaliga krav inför julen.
För att inte prata om den kakofoni av julverser som dominerar ljudrummet i affärer.
Det är över nu – vi överlevde och kan pusta ut.
För något år sedan avled vår tungviktare Rocky, kvarterets skräck och min massiva magvärmare -- speciellt behändigt under kalla vinternätter. Det lämnade en gigantisk lucka i vår vardag.
Å ena sidan saknade vi de slumpmässiga grejer katter gör, å andra sidan var vi nu friare att komma och gå som vi ville. En ny möjlighet som begränsades lite grann av en liten global pandemi.
Nåväl, hade inte covid-19 slagit till samma år som katten dog, hade vi kunnat åtnjuta den gränslösa frihet som bara barnfamiljer känner till.
I våras anlände då katt vol. 2, Bamse, och på senaste tid har jag märkt att jag har börjat uppmärksamma de små skillnaderna mellan katterna. Ganska stora egentligen.
För till skillnad från hundar som är avlade för att behaga sin ägare har katter faktiskt en personlighet. De har inte bara en personlighet. De är mycket medvetna om sin särställning i relation till… allt och alla.
Det är svårt att inte jämföra Bamse med Rocky. Detta original hade många trevliga egenskaper som vi inte kunde uppskatta när den ännu purrade.
Vår soffa var inget klösbräde, den hämtade in levande möss så att familjens människor fick öva sina jaktkunskaper – och framför allt var den en enträgen magliggare.
Bamse är i många avseenden motsatsen… och mindre. Till skillnad från Rocky står den ut med att man bär omkring den. Den har många andra trevliga och nyttiga egenskaper som bidrar till hushållets dynamik.
Springa i fötterna, rusa ut genom ytterdörren, sporadiskt klösa den kroppsdel som råkar vara inom räckhåll och som senaste nytt bajsa i toalettens handfat – saker som tenderar att förgylla vardagen.
Men är det rättvist att jämföra Bamse med Rocky? Det är lätt hänt att vi jämför varelser som tar en roll i vårt liv med dennes företrädare. ”Ja, hen gjorde så och hen gjorde si och nu gör vol. 2 si eller så”.
Ja, vi tar och tillskrivs förstås nya roller under våra liv. I våra privata liv kanske vi har separerat och träffat någon annan som tagit rollen av partner. I vårt professionella liv har vi kanske bytt arbetsplats, fått nya kolleger, eller en ny chef.
Kanske vi skaffat ett nytt husdjur, ungar och fått nya grannar osv.
Det är lätt att tänka att vi är monoliter vars identitet, behov eller beteendemönster – vårt jag - definieras internt. Men vi formas av våra erfarenheter och framförallt av de förväntningar som ställs oss och som vi själva ställer oss i de roller vi intar eller tilldelas.
Detta avspeglas i hur vi uppfyller våra roller. Samtidigt skapar den nya rollen förväntningar gentemot oss vilket formar hur vi förhåller oss till andra – hur är det ok att agera i denna nya relation? Därför är det naturligt att vi inte uppfyller samma roll på samma sätt som våra företrädare på gott och ont.
Vi är nog lyckligare om vi lyfter katten på bordet, tar den i famnen och burrar om dess lurviga mage utan att jämföra den med sin företrädare. ”Vi blickar framåt” som man säger på ÅA.