När dystopi möter verklighet - "Hurdan framtid vill vi egentligen skapa?"
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Dystopiska berättelser som utspelar sig i kommande tider har redan länge funnits. Tänk bara på den världsberömda romanen "Tjänarinnans berättelse" av Margaret Atwood , Stephen Kings "Pestens tid" eller "Hungerspelen" av Suzanne Collins .
Alla dessa har dessutom filmatiserats och försett människor i alla åldrar med spänning och nöje. Och visst, vid lägereldar och i något mysigt hörn av soffan känns de utländska världarna som förekommer i verken harmlösa och enbart underhållande, men faktum är att den avlägsna ”framtiden” så som vi ofta tänker oss den närmar sig med stormsteg…
Jag hade aldrig ägnat liknande tankar mycket tid förrän jag slumpmässigt råkade dra ut en bok vid namn "Blodskymning", skriven av den svenska författaren Lovisa Wistrand , från en bokhylla på biblioteket.
I den utspelar sig grymma händelser i ett 2080-tals Sverige, och aldrig tidigare har det slagit mig med sådan kraft att vår framtid ju egentligen formas här och nu!
Problem vi inte åtgärdar kommer att bli troll som både gör sig hörda och sedda för de kommande generationerna. I boken beskrivs nämligen ett isolerat Sverige som härjas av nyckfulla väderförändringar såsom orkaner, långa perioder av torka, samt ”mini-istider”.
Ett Natokrig som uppkommit till följd av alla de olika medlemsländernas enskilda intressen nämns också, och all förödelse det medfört. Trots att det inte sägs rent ut, kan man läsa mellan raderna att bokens Sverige omringas av alltför många länder där demokratier blivit diktaturer. Hatet som genomsyrar varenda karaktär är skrämmande, men är tyvärr nog endast en överdrift av läget idag.
Egentligen kan man väl säga att vi lever i ”framtiden” för tillfället, med tanke på den alltmer brådskande klimatkrisen, AI:n som delvis börjat ersätta våra arbetsuppgifter och till och med blivit influencsomers på Instagram och TikTok, och därmed alla barn som föds in i en av sociala medier dominerad tidsålder.
Jag hoppas innerligt att jag har fel, men vissa aspekter i dystopiska verk såsom "Blodskymning" börjar kännas allt verkligare och sannolikare att ske i vår inte alltför fjärran framtid…
Möjligtvis skulle det vara givande för ungdomar (och varför inte också vuxna) att läsa åtminstone en så kallad futuristisk bok eller se en liknande film för den delen, bara för att få sig en rejäl tankeställare och blicka framåt lite grann.
För hurdan framtid vill vi egentligen skapa?