Kan vi skapa oss en egen kalender?

Kvinna i prästdräkt.
Sara Grönqvist
Publicerad:

Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.

Jag erkänner, jag slösurfar och tittar gärna via datorn på olika saker man kan tänka sig till julklapp eller tror sig behöva. Många saker verkar som så goda idéer när de kommer emot i reklamen. Jag trivs inte med att gå i butiker fysiskt och väljer därför att klicka hem alla julklappar och ting som jag tror att vi behöver. Detta har jag gjort i åratal, jag köper allt jag behöver via nätet och tyvärr köper jag också mer än jag behöver.

I år upplever jag däremot att mängden reklam har ökat avsevärt i sociala median. Det handlar om det ena erbjudandet efter det andra, mer eller mindre seriöst. Om jag tittar på en produkt fylls sociala median i veckor efter av liknande saker. Detta stör mig, så jag antog igen utmaningen att inte köpa saker åt mig själv under år 2023. Det finns undantag, om en sak går sönder så får jag ersätta den med en ny. Jag har gjort upp ett mål och hoppas att jag kan förverkliga det. Jag behöver ta avstånd från att köpa, för jag uppfattar det som alltför lätt att klicka hem saker och ting. Men framför allt vill jag ge mig mer skärmfri tid.

Senast jag antog utmaningen insåg jag att jag förvånansvärt ofta gick in på olika nätbutiker och trodde mig behöva saker. Jag reagerade oftast i tid på mitt beteende och många ”varukorgar” blev nog lämnade på hälft. Helt säkert köpte jag också någonting, men det har jag förträngt.

En orsak till att jag väljer att inte nätshoppa inkommande år är att då har jag kanske mer tid för personer. Nu tar saker/reklam upp min dötid. Hur ofta har jag i min trötthet inte hellre valt nätshoppande före barnen? Eller i stället för att skriva en hälsning åt någon så har jag slösurfat på olika nätbutiker. När jag insåg detta föll utmaningen på plats för mig.

Jag fylls av sociala media-info. Mycket av det är gott, men nackdelen för mig har blivit att jag tar saker och ting för givna. Om jag har sett en persons uppdatering via telefonen så har min hjärna satt kruxet för att nu har jag varit i kontakt med hen. Här är min utmaning, att hålla kontakten med människor i stället för med butiken. Min arbetskalender är ofta ganska full och jag har svårt att fördela min tid rättvist mellan alla, så jag väljer omedvetet bort vissa kontakter. Kontakter som jag känner tillit till men självklart också borde vårda. Varför tar vi människor saker för givna innan någonting drastiskt händer?

December innebär otaliga kalendrar, har du någon kalender? Min ena julkalender för i år skall handla om att skicka ett meddelande, höra av mig till någon som jag omedvetet eller medvetet saknat. Till någon som kanske väntar, till någon som kanske glömt. Det handlar inte om dig, utan det handlar om mig, att utmana mig själv att prioritera rätt i livet. Uppskatta människomötet mer än flykten till reklambanderoller i telefonen.

Du kan läsa övriga Spaltaren-kolumner här.

Sara Grönqvist
Publicerad: