Idrott och politik - "de sammanlagda följdverkningarna av alla sanktioner är omöjliga att överblicka"
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Inför OS. Diskussionen om nästa olympiska spel går på högvarv. En del anser det vara fräckt att tillåta ryska och vitryska idrottare att delta som privatpersoner. Att de öppet skulle representera sina respektive hemländer, är i dagens världsläge otänkbart.
Det har hos mig återkallat i minnen vad stadsdirektören i Helsingfors, Erik von Frenckell , sade sig hoppas i öppningstalet vid olympiska spelen i Helsingfors 1952, ”att idrott som världsrörelse skulle bli ett neutralt område, där öst och väst kunde mötas”.
Trots det då nyligen avslutade andra världskriget, möttes i Helsingfors idrottare från alla världsdelar, alla raser, alla religiösa och politiska åskådningar och alla tungomål. Sjuttio nationsflaggor hissades – bland dessa Tysklands, Sovjetunionens, USA:s och Englands, trots att de var huvudkontrahenter i det nyligen avslutade kriget. Alla idrottare tävlade under sin nations färger.
Principen om neutrala områden kom senare att innefatta också kulturella evenemang av olika slag. De neutrala områdena idrott och kultur skulle – hoppades man – bidra till att skapa och upprätthålla vänskapliga förbindelser mellan jordens folk, även om politiker och militärer var i konflikt med varandra.
Principen bibehölls länge och inga sanktioner tillämpades på någon enda av de inblandade i de otaliga internationella konflikter som passerade – inte ens mot USA för atombomberna över Hiroshima och Nagasaki eller för det grymma och orättfärdiga kriget i Vietnam, som pågick i 20 år och skördade 1,5 miljoner människoliv, största delen civila.
Nu är allt det här glömt. I stället kokar man en enda sanktionssoppa av politik, ekonomi, idrott och kultur.
Enskilda individer som inte har någon möjlighet att påverka händelsernas gång, blir drabbade. De sammanlagda följdverkningarna av alla sanktioner är omöjliga att överblicka.
Hur kommer allt det här att inverka på människornas sinnen och attityder gentemot varandra och mot andra folk? Hur djupa och långvariga blir spåren?
Hur ska vi igen en dag kunna återgå till normala förbindelser?
För normala förbindelser mellan alla länders folk behövs, för att förlänga möjligheterna till liv på vår planet.
För det här pro-jektet finns inga militära lösningar och inget land kan sanktioneras bort från det samarbete som behövs. Tänk på det också – ni som nu bara är inriktade på hämnd och sanktioner!
Ernst Nyberg