Cyklopens öga
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Porträttet. En ung man klädd i uniform, bredaxlad och allvarlig, belyst snett bakifrån i Rembrandtstil. På kragen bär han officerens gradbeteckningar, på bröstet, över hjärtat, bär han en förgylld femuddig stjärna. Bakom honom prunkar ett blomsterarrangemang på ett sirligt utsnidat blanklackerat bord.
På baksidan av det gamla svartvita fotot har farfar skrivit: ”Som ett gott minne av den goda kamraten Ivan 24.2.1940. Aleksej Genov .”
Jag tummar på fotografiet. En av dem som gick över gränsen och invaderade vårt land. En av dem som inte levde ett långt och rikt liv.
Den åttonde december frågade statsminister Ryti retoriskt i sitt radiotal:
”För vad strider de ryska arbetarna och bönderna?”
Det samma har jag begrundat många gånger. Ibland med perspektivet: ”om jag varit officer i nazitysklands armé, hade jag stridit, gjort myteri, deserterat, eller tagit livet av mig?” Jag tror mest på det förstnämnda, av statistiska orsaker, inte på grund av någon psykologisk självinsikt.
Svaret på Rytis fråga är inte så komplicerat: ”Av vanan att välja det som är enklast, i brist på klart bättre alternativ.”
Ibland tycks det vara så också i politiken. Tyvärr.
Eller hur skall man annars hitta ett svar på frågan:
”För vad strider de finska ministrarna och specialmedarbetarna?”
Jag lämnar frågan hängande med följande kommentar.
I Sverige tillsattes en arbetsgrupp 2023 för att utreda huruvida det skulle gå att göra undantag i karensavdraget (självrisk för första dagen av sjukledighet, andra och förnyade varianten), till förmån för de mest smitto-utsatta yrkesgrupperna inom vård, skola och omsorg. Resultatet är ett dokument på 450 sidor där det bland annat konstateras att de mest drabbade är småinkomsttagare, kvinnor, och kommunalt anställda (vård, omsorg, skola).
Karensavdraget är positivt för arbetsgivare, som sparar i lönekostnader. Medan det är negativt för statsbudgeten! Främst för att inkomsterna på arbetsgivaravgifter och allmän löneavgift minskar. För kommuner betyder det att man sparar på lönekostnader, men förlorar på skatteinkomster.
Arbetsgruppen föreslog en utökning av högriskskyddet (för dem som ofta är sjuka).
Sveriges regering har inte tagit ställning till arbetsgruppens förslag.
Nu tänker jag inte gå in på fler exempel, utan konstaterar igen att det är enklare att tänka som man tänkt förut, än att tänka i nya banor.
Men människan är ju inte en ideologi. Utan en varelse med stark rättvisekänsla, och ännu starkare behov av social tillhörighet.
Inget system kan vara rättvist, utan att ständigt balansera mellan ideologierna (olika perspektiv på vad som är rättvist).
Liberalens rättvisa är lika möjlighet för alla att sträva mot egna mål, utan överdriven inblandning från auktoriteter. Rättssystemet skall bygga upp en spelplan med gemensamma regler för tävlingen om resurser och inflytande.
Socialistens rättvisa är lika ägande och ansvar åt alla, utan inblandning av privat ärvd egendom. Rättssystemet ska bygga upp en jämn fördelning av resurser och möjligheter, så att ekonomiska klyftor människor emellan är små och solidariteten mellan individer hög.
Den konservativas rättvisa är lika möjlighet att rå över det man uppnått, så att ansträngning och prestation belönas. Rättssystemet ska upprätthålla ordningen och hierarkin.
Alla system med en enda regerande ideologi ruttna.
Därför måste vi ha parlamentarisk demokrati.
Och viktiga beslut skall grundas på det bästa vetandet, inte på gammal vana.
Traditionellt har alla ideologier rymts i SFP, som är en ensaksrörelse för att värna om den svenskspråkiga minoritetens rättigheter. Men hur är det idag?
Här kan du läsa fler kolumner av Johan Franzén.