Ber du aftonbön?

Ovanför Elsas säng hänger en aftonbönstavla som min mamma broderat. Elsa fick tavlan när hon döptes.

Jag tror att mamma har sytt en tavla till alla sina barnbarn som en vänlig uppmuntran om att vi (hennes fem barn) ska komma ihåg att be aftonbön med våra barn.

Aftonbönen på tavlan är den som många finlandssvenska barn lärt sig be: Gud som haver barnen kär. Kanske du brukar be den som aftonbön?

Som präst har jag mött många människor som har en alldeles särskild relation till just den bönen. Kanske har farmor bett den tillsammans med dem när de var små? Kanske deras pappa sjöng den som godnattsång? Kanske de bett den varje kväll tillsammans med sin livskamrat?

Ofta önskar de sedan att Gud som haver barnen kär sjungs som psalm på ett dop eller på en jordfästning. Eller så vill de be den som en bön för den som ligger i kistan.

Jag och Elsa ber aftonbön tillsammans. Men inte den som finns på tavlan, även om hon nog känner till den, utan den som jag, mamma och min lillebror bad när jag var liten. Det är en bön som fanns på en annan bönetavla. En bönetavla som jag gjorde i dagklubben med Tant Karin. Den lyder så här:

Vet du, Gud, nu vill jag sova, sova riktigt gott. Dagen var så lång och roligt. Tack för hela dan jag fått! Amen.

Bönen är på många sätt väldigt enkel men den viktig för mig och för Elsa. Den heter faktiskt Mias aftonbön, vilket jag fick lära mig när vi redan bett bönen i flera år.

Jag har också lärt mig att den har en melodi och kan sjungas. Kanske du känner till den och kan sjunga alla sex eller sju verser?

När Elsa och jag bett bönen fortsätter vi och tackar för alla viktiga människor i Elsas liv. Vi tackar också för Momi som vi saknar och som sedan i somras finns hos Gud.

Kanske det här är två av de allra viktigaste sakerna jag vill lära Elsa? Att lämna livet i Guds händer och att leva i tacksamhet.

På söndag firar vi bönsöndag. Hoppas vi ses i kyrkan!