"Alla är välkomna med i Rebellmammorna, med sina bristfälliga val och sin skam och skuld och rädsla"
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Förändring. ”Vi vet alla att miljöns tillstånd är alarmerande. En del av oss väljer att titta åt annat håll och tillgripa försvarsmekanismer medan andra låter bli att skydda sig mot den här insikten. Vår konsumtionsfest på naturens bekostnad äter upp oss inifrån. Vi känner ett själsligt tomrum som vi har bedövat med hög levnadsstandard och självbedrägeri,” skriver Harri Virtanen (i boken "Trauma ja luonto").
Jag tittade länge bort. Av miljoner orsaker. Nu väljer jag att känna smärtan, tillsammans med andra. Smärtan över att arter dör ut, över att näktergalen är hotad, över att en allt större del av planeten blir obeboelig. Oron för hur barnen och barnbarnen ska klara sig.
Det här gör mig inte till varken mer eller mindre miljömedveten. Jag lever fortfarande ohållbart. Det blir liksom inte till något om jag väntar på den dagen jag kan leva exemplariskt före jag väljer att inte titta åt annat håll. Den dagen kommer knappast.
Oljebolagen och charterflygbolagen vill gärna att vi gör miljökrisen till en individ- och livsstilsfråga. Det gör oss splittrade och handlingsförlamade. Då ställer vi mindre krav på politisk handling och strukturell omvandling.
Forskning visar att det krävs att 3,5 procent av befolkningen engagerar sig för att det ska ske en förändring. Det ger hopp. Det är absolut realistiskt. Tänk bara på den kraft som finns i en mamma som känner att hennes barns framtid är riktigt riktigt hotad. Den kärleken kan flytta berg. Om 3,5 procent av världens föräldrar kommer samman.
Men.
Konsumtionen tar så mycket av vår tid. Vår energi går åt till att njuta av det vi förvärvat: stugor, båtar, pizzaugnar (vi blir stressade när vi märker att vi inte hinner).
Det finns inte tid att vara en aktiv medborgare, aktiv förälder.
Systemet rullar på och vi är alla med och upprätthåller det. Vårt dåliga samvete leder sällan till annat än en gnagande känsla av att just jag inte kan gå med i en miljörörelse eftersom jag kör bil, äter kött, flyger. Jag platsar inte, tänkte jag också. Först måste jag ha koll. På både fakta och min livsstil.
Men så behöver det inte vara. Alla är välkomna med i Rebellmammorna. Med sina bristfälliga val och sin skam och skuld och rädsla.
Rebellmammornas cirkel kommer samman i Åbo och Helsingfors samt i många andra städer över hela världen 23.9. Cirkeln som symbol är lika uråldrig som mammors kärlek för barnen och planeten.
Alessandra Sarelin Mamma från Pargas