Endast tillsammans är vi starka
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Samhälle. I kölvattnet av de senaste veckornas politiska turbulens har det blivit uppenbart: Vi behöver dialog och respekt. Att i dessa dagar ta del av rapporter om hur judar och muslimer upplever att det blivit trångt i det finländska samhället är mycket oroande.
Läget anses så pass spänt och allvarligt att det finns en rädsla för att rasistiska attityder och hatprat ska övergå i våldshandlingar. Något som skulle hota samhällsfreden och tilltron till ett tryggt samhälle.
Rasism och diskriminering är tyvärr inte någon ny företeelse i Finland. De finns inom många områden. Undersökningar har visat att den strukturella rasismen är utbredd och att mycket arbete återstår för att få bukt med den.
Rasism är inte enbart glåpord och fördomar, den finns också inbakad i vårt politiska, samhälleliga och sociala system. Det innebär att alla inte får likabehandling eller blir jämbördigt bemötta i vårt land. Något som kommer till uttryck bl.a. inom arbetslivet.
Vårt samhälle bygger på demokrati och ger rum för olika åsikter. Samtidigt har vi en stark och tydlig lagstiftning som förbjuder diskriminering på grund av etniskt eller nationellt ursprung.
Oberoende av politisk konstellation har vi rätt att både förvänta oss och kräva att landets beslutsfattare gör allt vad som står i deras makt för att Finland ska vara ett tryggt och inkluderande land för alla som bor här. Det måste ske genom ett aktivt arbete och konkreta handlingar för motverkande av rasism och främjande av lika rättigheter för alla.
Vi måste också prata om vad rasism är och varför den finns i vårt samhälle. Vilka är de ideologier som föder rasism och skapar motsättningar? Varifrån kommer övertron på den vita rasen och framhållandet av den normativa finländskheten? Vi behöver mer kunskap om vikten av jämlikhet, respekt och rättvisa för alla människor oavsett ras, etnisk bakgrund eller religion.
Men framför allt behöver vi dialog och möten över gränser. Integrering är en rörelse i bägge riktningar. Det kan ju inte vara så att den enbart gäller den som flyttar till Finland. Det är i samtalet och det personliga mötet som nya insikter och tillit kan skapas. Då kan vi också upptäcka att det som i grunden förenar oss är att vi är människor och inte nationaliteter eller raser.
I Finland har vi religionsfrihet. Den rätten finns inskriven i Finlands grundlag. Den garanterar att varje människa får leva efter sin tro eller övertygelse oberoende om den är religiös eller inte.
Den positiva religionsfriheten innebär ett bejakande av tro och religiositet, både i det privata och i det offentliga rummet. Friheten innefattar även klädsel, symboler och kännetecken för den egna religionen eller livsåskådningen. Till ett demokratiskt samhälle hör försvar av en sådan religionsfrihet.
Evangelisk-lutherska kyrkan medverkar i olika nätverk för att värna om fred, förståelse och ansvar. Ett av dem är RESA-forumet, en interreligiös samarbetsorganisation där bl.a. representanter för judendom, kristendom och islam ingår.
Verksamhetens syfte är att värna om samhällsfred och att främja interreligiös dialog, samarbete och ömsesidig respekt. Även församlingarna kan bidra till större förståelse och respekt genom att skapa mötesplatser för olika religioner och kulturer.
Det allra viktigaste arbetet kan vi själva göra. Genom att övervinna fördomar, sträva efter försoning och se rikedomen i mångfalden kan vi bygga broar till varandra. Endast tillsammans kan vi vara ett starkt och livskraftigt samhälle.
Bo-Göran Åstrand biskop i Borgå stift