Sanna Marin och hennes framtid – "Att Marin någon längre tid skulle ha ro att sitta som vanlig riksdagsman finner jag inte troligt"

Politik. I en liten stat som Finland sker det inte ofta att det dyker upp politiska förmågor som har en stark karisma och politisk profil utöver det vanliga, som är kunniga och besitter energi för att kunna hävda sig i den knivskarpa konkurrensen.

När Sanna Marin blev en offentlig person märkte många att det här var en som har något extra. Det är inte alltid lätt att sätta fingret på vad det är men enbart känsla räcker inte. Kvalitativa och kvantitativa resurser behövs.

Sådana förmågor vinner ofta popularitet över partigränserna men stöter självfallet också på motstånd.

President Mauno Koivisto väckte på sin tid starka sympatier också på den borgerliga sidan. Jag lade märke till Marin bland annat för hennes välformulerade argumentation.

Sanna Marin har väckt uppmärksamhet på den internationella arenan, vilket finländska politiker inte är bortskämda med. Samtidigt väcker det klassisk avundsjuka på hemmaplan bland konkurrenterna.

För Alexander Stubb blev det så påtagligt att de konservativa krafterna inom Samlingspartiet röstade ut honom.

Alla vet att Sanna Marin satsade stenhårt på att behålla statsministerposten i valet men misslyckades med knapp marginal. Att hon sedan avsade sig ordförandeskapet i SDP var förvånande. Därmed blir hon inte heller utrikesminister vilket hon haft bra möjligheter till.

Många brukar tala för att vi behöver starka och tongivande ledare i Finland. Starka ledare gillar inte att bli tvåa. Att stå bakom Petteri Orpos rygg kändes inte inspirerande för Sanna Marin.

Det är också möjligt att det skulle kunnat bli besvärligt för Orpo. Vi vet inte heller ännu om han är av den kalibern att han tål hårda stormar som ledare för landet.

Att Marin varit stark har hon bevisat genom att rida ut de starkaste kriserna sedan andra världskriget, pandemin och ryssarnas blodiga angrepp på Ukraina som ännu pågår i full skala. När Natoprocessen är rodd i hamn kan den förefalla som den inte var så svår.

Att sätta sig in i alla frågor har krävt kapacitet av statsministern.

Det finns uppenbarligen de som vill tona ned den negativa ekonomiska påverkan som alla kriser har haft på landets ekonomi. Dessa påstånden har ingenting med den krassa verkligheten att skaffa.

Det är säkert väldigt svårt också för personer som är insatta i ekonomi att sätta siffror på hur stor påverkan är på samhällsekonomin.

Vad Sanna Marin ska syssla med återstår att se. De som känner henne säger att det vore olikt henne att inte ha några planer. Finland behöver hennes förmåga, fast motståndarna säger att det inte hänger på en person.

Hon har kvalifikationer för internationella uppdrag även om de naturligtvis inte står på kö.

Att Marin någon längre tid skulle ha ro att sitta som vanlig riksdagsman finner jag inte troligt.

Förhoppningsvis finner hon någon uppgift som är intressant inom EU och talar för en fungerande integration som verkligen behövs i dessa kristider. Här på hemmaplan har vi Sannfinländarna som till och med flaggar för ett utträde ur EU.

Marin har sagt att sannfinländarna är en rasistisk rörelse och fått kritik för detta när hon hänvisade till deras uttalanden under riksdagsdebatterna.

Ibland är sanningen svår att höra. Man blev nästan mörkrädd när man hörde deras utfästelser, som att utlänningar kan vara skadliga.

Olof Öström Tavastehus/Brändö