En timme plus x-tåget
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Förbindelser. Nicke Wulff håller fast vid uttrycket "entimmeståget" (ÅU 7.2.2023) trots att alla redan medger att det inte alls tar oss till Helsingfors på en timme, så att skillnaden jämfört med nuvarande banan bleve i 20-minutersklassen.
Hans hänvisning till behovet av renovering på avsnittet Åbo–Salo är irrelevant eftersom det inte ska byggas någon ny bana på den sträckan, alltså försvinner renoveringsbehovet ingenstans.
Kustbanans största problem är bristen på dubbelspår som gör att tidtabellen inte håller.
"Entimmeståget" planeras inte med dubbelspår, alltså skulle man inte kunna lita på att ens den mycket dryga timmen håller.
Dubbelspår på Kustbanan skulle ge en tidtabell som också existerar i sinnevärlden för betydligt lägre kostnad.
Att Wulff ser dragningen genom vissa tätorter som ett problem väcker frågan: ska stationerna placeras utanför tätorterna som flygfält?
Då tillkommer ju transferbussförbindelsen till tätorten med både ökad restid och utsläpp. Tunnlar med tillhörande begränsningar skulle det också bli på den planerade nya banan, se bara på motorvägen.
Att hänvisa till hur mycket pengar som ödslats på motorvägen i syfte att låta förstå att kostnaden för ett järnvägsbygge inte spelar någon roll går i en insändare, men inte när myndigheter ska utlåta sig om planen, vilket de instanser som utlåtit sig tack och lov insett.
Väl att märka: i den nu pågående diskussionen står myndigheter med ekonomisk expertis till förfogande mot enskilda tyckare och organ utan utredningskapacitet som Handelskammare mot varann.
Frågan om banbyggets miljökonsekvenser förbigår Wulff med tystnad, vilket är en förlegad inställning.
Risto Nurmela