För ett välfärds- och inte ett illamåendesamhälle

Social- och hälsovården. De nya välfärdsområdena började sitt arbete vid årsskiftet. Många förväntade sig att något revolutionerande skulle ske direkt.

Först måste dock en fungerande organisation byggas upp. Personalen ska få sin lön. Medborgarna ska ha tillgång till samma tjänster som förut.

Det låter till och med lite tråkigt, eftersom vi alla redan länge väntat på förbättringar och reformer. Tjänsteutvecklingsarbetet pågår för fullt i bakgrunden men det egentliga utvecklingsarbetet kan egentligen börja först när organisationsskedet är klart och man kan börja ta itu med servicenätet och tjänstestrategier.

Det mest betydelsefulla för en lyckad social- och hälsovårdsreform är tillräcklig finansiering under den kommande regeringsperioden.

Det viktigaste är att trygga att vi även i framtiden har en fungerande offentlig social- och hälsovård. Den ursprungliga tanken bakom vårdreformen var att effektivisera den ineffektiva och dyra helheten samt att förbättra tjänsterna.

Välfärdsområdena gör organisationen av tjänsterna mer kostnadseffektiv. Till en början måste man satsa på investeringar så som harmonisering av ICT-system.

Jämlikheten är central: att tjänsterna ska vara lika bra och tillgängliga för alla – även regionalt och språkligt. Förhoppningsvis behöver helhetsreformen endast göras en gång.

Men trots att välfärdsområdena innebär effektivisering av tjänster och verksamhet förutspås finansieringsbehovet öka i takt med att behovet av tjänster ökar. Den finska befolkningen åldras och det växande behovet av tjänster har forskarna noterat redan på 70-talet.

I framtiden måste vi ägna mer uppmärksamhet åt befolkningsutvecklingen i beslutsfattandet.

Tidigare var det kommuner och sjukvårdsdistrikt som ansvarade för social- och hälsovården.

Nu är de delar av ett och samma välfärdsområde, och pengarna flyter inte mellan dem på samma sätt som tidigare.

I stället finansieras välfärdsområdena till stor del av staten och endast till en liten del av patient- och klientavgifter. Än så länge har välfärdsområdet inte beskattningsrätt, vilket innebär att om den beräknade finansieringen inte räcker till måste ytterligare medel sökas från staten.

Med egen beskattningsrätt skulle ett ramverk kunna skapas för ett genuint självstyre, där staten skulle vara ett stöd, inte den huvudsakliga aktören.

All verksamhet bör sträva efter en hållbar ekonomi. Men snabba vinster och kortsiktiga nedskärningar leder förr eller senare till en kostnadsökning och en försämring av folkhälsan. Istället bör verksamheten sikta långt in i framtiden. Att förebygga problem och förbättra produktiviteten håller utgifterna under kontroll på lång sikt, samtidigt som välbefinnandet ökar.

Detta riksdagsval handlar om avgörande beslut: hur stärker vi den grundläggande hälso- och sjukvården, hur tacklar vi mentalvårdskrisen, hur tar vi hand om våra äldres funktionsförmåga och hur löser vi arbetskraftsbristen? Vården kräver hårt arbete och rätt värderingar varje dag av beslutsfattarna.

Jag vill se ett välfärds- och inte ett illamåendesamhälle i framtiden.

Heidi Aaltonen Avdelningsskötare vice ordförande i välfärdsområdet Varhas fullmäktige Riksdagskandidat, De gröna