Spårvagn och entimmeståg, hur många ska åka?
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Förbindelser. Åbopolitikerna vill ha entimmeståg till Helsingfors (ÅU 7.7.2022), samt spårvagn genom stan från Kråkkärret till hamnen.
Trafikinvesteringar kan endast motiveras med att det kommer att finnas passagerare som åker. Men för spårvägen påstås dessutom att den skapar bostäder och arbetsplatser längs spårlinjen. Tammerfors har linjär struktur och en stor del av staden finns inom gångavstånd från den nya spårvägen. Men Åbo är närmast cirkulär, tänk på Uittamo, Hirvensalo, Runosbacken, Suikkila, Hallis, Hammarbacken, Lauste, med mera. Inte ens den sistnämnda skulle vara på lagom avstånd från spårvägen. Av vilken orsak skulle bostadsbyggandet expandera längs spårvägen, där bristen på tomtmark är uppenbar och trängseln enorm? Resandet inom staden kan grovt indelas i
1. resa mellan hem och arbete,
2. resa med anledning av arbete,
3. resa till butiken,
4. ta barn till dagis och hobby,
5. nöjesresande.
Om största delen av bostäderna är och förblir utanför spårvägens verkningsområde, gäller det även arbetsplatserna. De expanderar i periferin, till exempel längs Åbo ringväg (omfartsvägen) då där finns lämplig tomtmark.
Den täta bilströmmen i rusningstid på den vägen och genom stan vinkelrätt mot en tänkt spårväg visar att resandet till och från arbetsplatserna sker flexibelt med bil, i framtiden med elbil, vilket inte spårvägen kan påverka.
Åbos utomordentliga täta busstrafik, numera även med elbussar, ger utmärkt service kors och tvärs genom centrum och kan inte heller ersättas med spårväg.
Jag har aldrig sett en beräkning på kommande passagerarmängd för spårvägen, utan endast politiskt idiotiskt önsketänkande som tillhör hedenhös då distansarbete och Zoomkonferenser var okända. Innan en sådan vetenskaplig utredning gjorts bör inte en enda euro satsas på planering av spårvägen. Punkterna 3, 4 och 5 ovan är lämpligast för buss, bil, cykel och promenad.
Liknande resonemang gäller för entimmeståget. Det skulle passa för (punkt 1 ovan) såna som bor i Åbo och jobbar i Helsingfors eller vice versa. Men hur många äro de legio?
Och hur påverkar distansarbetet tvånget att resa av och an? Måste man resa endast en eller två gånger i veckan spelar tjugo minuter ingen roll då tiden att ta sig till och från järnvägsstationen i båda ändorna dominerar.
Resor med anledning av arbete (punkt 2 ovan) kompliceras av att företagen i Helsingfors även finns i periferin, många längs ring trean. Och då är personbil (i framtiden eldriven) längs motorvägen bäst.
Politikerna älskar megaprojekt som förverkligas med pengar som inte existerar utan måste lånas. Vi som blir tvungna att betala bör vara på vår vakt.
Jarl Ahlbeck Gnidig pensionär