Äntligen!
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Det är med stor, stor glädje jag läser att verklig tvåspråkig utbildning av läkare inleds i Åbo nästa år. Sedan 1970-talet har olika anspråkslösa initiativ tagits för att öka utbildningen på svenska av läkare i Åbo, vilket ju sker vid Åbo universitet (Turun yliopisto). Dåförtiden var inte bara attityderna något motiga till ett närmande mellan universiteten, trots stora samarbetsprojekt typ cyklotronprojektet som ledde till det nuvarande PET-Centret. Men intresset för integrering av läkarutbildningen mellan universiteten var lamt också p.g.a. bristande finansiering och insikt av det verkliga behovet.
Under åren har Åbo läkarförening gjort enastående insatser i saken och faciliterat både formella undervisningsinsatser på svenska för studerandena och visat gott exempel på äkta tvåspråkighet. Många av föreningens finsk- och tvåspråkiga medlemmar känner varmt för behovet av svenskspråkiga läkare i vår landsända och förstår det särskilda med bosättningsförhållandena i skärgårdsområdet.
Nu har attityderna på ett mera generellt plan ändrats. Trots att det fortfarande finns antisvenskspråkiga krafter i politiken, har nog det svenska språket fått större förståelse i Egentliga Finland, skulle jag påstå. En viktig orsak är att vårt välfärdsområde är och kommer att vara så långt tvåspråkigt som praktiskt möjligt. Detta har också lyfts fram i offentligheten.
De tidigare försöken till dialog mellan universiteten i frågan om tvåspråkig läkarutbildning har varit valhänta, det måste medges. Nu är planen dock klar och förefaller stärka särskilt de prekliniska studierna, där ÅA har sina styrkor. Huruvida den friska vind som nu börjat blåsa kan rädda det tvåspråkiga Åbolands sjukhus är en annan fråga.
Det akademiska och det hälsovårdsmässiga är ju administrativt åtskilda från varandra, åtminstone för närvarande. Men också här heter det att välfärdsområdet och academia kommer att samarbeta, vilket ju har varit fallet i sjukvårdsdistriktet.
Men det viktigaste enzymet har också äntligen kunnat utvinnas - medel på 600 000 euro. Tack Stiftelsen Eschnerska Frilasarettet! Utan pengar katalyseras inga samhälleliga (re)aktioner.