Krig och kriser – nämn saker vid dess rätta namn
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Världsläget. Om när två parter som är oense, den ena griper till dödliga vapen, är det enlig min mening fel att tala om en kris eller konflikt; det är krig helt enkelt!
Att medierna länge talade om en konflikt mellan Ryssland och Ukraina är ett märkligt överslätande. Det är uppenbart att det har varit är fråga om ett krig, som nu blossat upp och blivit mycket våldsamt.
Men att tala om krigsbrott är juridiskt hårklyveri.
Krig kan väl inte jämföras med en fotbollsmatch eller tävlingar där man har regler, som leder till bestraffning om de överträds.
Krig med dödliga vapen är brott mot mänskligheten och den som påbörjar ett krig startar samtidigt ett massmord både på den egna och motsidans soldater – alla lika oskyldiga – och kan sällan undvika att civila människor drabbas.
För den som ligger död är det väl sedan egalt om han träffats av en gevärskula eller av en tryckvåg från ett massförstörelsevapen?
Människor krossas och törstar ihjäl under byggnader som rasat efter bombning med ”tillåtna” bomber.
När krig i sig redan är ett brott är det absurt att tala om krigsförbrytelser!
Och utan närmare precisering anser jag att alla medel borde vara tillåtna för att i försvarssyfte stoppa ett påbörjat anfall.
Mycket skrivs det också om att detta är Putins krig, inte det ryska folkets.
Att ideligen betona Putins roll stärker hans ego och frikänner på något vis det ryska folket från ansvar. Det farligaste är inte alltid det onda människornas ondska utan de andras passivitet.
Nog kommer världens dom dessvärre att falla över Ryssland.
Och utan att veta hur lindriga sanktioner skulle ha verkat är jag förvånad över att Ryssland inte tidigare uteslutits från idrotts- och schlagertävlingar.
Till och med vägrade högersinnade Svenska Dagbladet att publicera en uppmaning att bojkotta Ryssland i Eurovisionstävlingen 2021 trots alla brott som landet begått och fortsatt med.
Nu är det dags att sent omsider ta till de hårdaste tänkbara ekonomiska sanktionerna. De som godtroget investerat i Ryssland eller räknat med ett hållbart samarbete tog tyvärr fel och vi hamnar nu alla på något sätt att solidariskt dela på förlusterna.
Handeln har inte förhindrat krig, tvärtemot vad mången har hoppats på. Och betydelsen av egna energiresurser och livsmedel kanske inses äntligen; det är mycket viktigare att ha en full potatiskällare än full sysselsättning.
Jan-Erik Ingvall
Helsingfors-Pargas