Varför ska vi i Åbo alltid vara sämst i klassen?
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Välfärdsområdet. Svenska seniorer i Åboland konstaterar att det hör till de språkliga rättigheterna att svenskspråkiga ska kunna kommunicera med ledningen och förvaltningen för välfärdsområdet på sitt eget språk.
Enligt lagen om välfärdsområden ska förvaltningsstadgan innehålla bestämmelser som behövs för att trygga att de språkliga rättigheterna tillgodoses i välfärdsområdets förvaltning på det sätt som anges i språklagstiftningen.
Egentliga Finlands välfärdsområde är ett tvåspråkigt välfärdsområde som ska betjäna allmänheten på finska och på svenska och visa att det använder båda språken i sina tjänster och övriga verksamhet. Därför är goda kunskaper i finska och svenska viktiga för en framgångsrik skötsel av bland annat tjänsten som direktör.
Vi seniorer anser att direktören bör ha minst goda kunskaper i svenska.
Men välfärdsområdes nyvalda fullmäktige valde på sitt första möte att inte fastställa krav på språkkunskaper i förvaltningsstadgan. Och när fullmäktige skulle besluta om behörighetsvillkoren för välfärdsområdets direktör lämnades det till den nyvalda styrelsen. Vilket styrelsen beslöt ska lyda ”flytande språkkunskaper i finska, svenska och engelska”.
Kommunförbundet och Folktinget föreslår att förvaltningsstadgans behörighetsvillkor för välfärdsområdesdirektören bör vara utmärkta kunskaper i majoritetens språk och goda kunskaper i det andra.
Men när tjänsten som direktör för välfärdsområdet nu utlysts, måste vi tyvärr konstatera att det sker på allt annat än ”flytande svenska” och tyvärr också endast på finska på kommunernas gemensamma rekryteringskanal.
Vi seniorer anser att det tvåspråkiga välfärdsområdet i Egentliga Finland absolut bör följa Kommunförbundets och Folktingets rekommendationer om minst goda kunskaper i svenska.
Kjell Wennström
Svenska seniorer i Åboland r.f.