Svenska på Åbolands sjukhus

I motsats till många andra regioner är skärgårds- och Åboregionen såtillvida lyckligt lottad att den svenskspråkiga befolkningen är relativt koncentrerad. Det finns reella möjligheter att förverkliga idén att koncentrera den svenskspråkiga primärhälsoservicen i Egentliga Finlands välfärdsområde till Åbolands sjukhus. Men detta räcker inte, också socialtjänsterna bör beaktas, vilket skulle bl.a. betyda en överföring av Kårkullas funktioner till Åbolands sjukhus. Tids nog.

Men vad betyder levande tvåspråkighet i vardagen i en sjukhusmiljö? Det betyder att all kommunikation, inte bara en del, sker på ett naturligt sätt på svenska och finska. Det betyder att mottagningspersonal, hälso- och sjukskötare, laboratoriepersonal, röntgenpersonal, läkare och administratörer arbetar tillsammans och med patienterna på finska resp. svenska.

Journalanteckningarna ska skrivas på patientens modersmål, vårdarna och läkarna ska tala och göra journal- och rondanteckningarna på avdelningen på patientens modersmål. Det betyder att en remiss skriven på svenska från Åbolands sjukhus till någon röntgenundersökning eller för överflyttning till en annan vårdenhet skrivs, förstås och accepteras av mottagaren.

Under mina år som läkare vid Åbolands sjukhus hände det att jag fick höra att röntgenremisserna borde alltid vara på finska. Detta på grund av att bilderna analyserades på distans och av läkare som ibland inte behärskade landets språk. Detta är ju förstås inte som det borde vara. Dylika missförhållanden kommer till dager endast av dem som arbetar på sjukhuset och lever i dess vardag.

Hur ska vi se till att denna vision förverkligas och bibehålls? Här behövs förvisso politisk och administrativ förmåga, men dock kanske främst personal inom alla områden som lever i den tvåspråkiga vardag som ÅS kan upprätta och upprätthålla. Journalanteckningarna ska skrivas på patientens modersmål, vårdarna och läkarna ska tala och göra journal- och rondanteckningarna på avdelningen på patientens modersmål.