Vart försvann socialvården?

Det har varit väldigt mycket tal om hälsovården i välfärdsregionvalet. Diskussionen ger tyvärr en skev bild då det är så mycket mer än hälsovård valet handlar om. Hela det breda fält av tjänster som socialvården utgör har hittills helt hamnat i hälsovårdens skugga. I valet avgörs även vad som händer med bland annat missbrukarvården, barnskyddet och socialarbetet i framtiden. Dessa tjänster är livsviktiga för de mest utsatta i samhället.

Finland har som välfärdsstat både lyckats och misslyckats. Vi har lyckats skapa ett samhälle med en stor och välmående medelklass. Den stora majoriteten av alla barn och unga mår bra och trivs med sina liv. Men samtidigt har Finland misslyckats med välfärdsstatens mest centrala uppgift: att bryta spiraler av illamående och misär där de uppstått. Tittar man på data gällande utkomststöd eller barnskydd ser man en stor statistisk sannolikhet för att fattigdom och sociala problem går i arv. Det är ett stort misslyckande då målsättningen för all den välfärdspolitik som förs är att kunna bryta trender där problem går i arv från generation till generation.

Under de senaste åren har mängden barn som blivit omhändertagna i Finland stadigt vuxit. Samtidigt har kostnaderna för barnskyddet mer än fördubblats. En allt större del av speciellt de platser som erbjuds inom anstaltvården har tagits över av privata företag, inklusive de stora vårdjättar som är bekanta från bland annat åldringsvården.

En av de största utmaningarna för barnskyddet i Finland är att vi borde klara av att vända tyngdpunkten för de resurser som används, så att vi skulle använda dem mer på förebyggande arbete och stöd för både familjer och unga i ett tidigt skede, istället för den onda spiral av underresurserat förebyggande arbete och dyra privata tjänster för omhändertagna barn som vi nu ser.

Utmaningen är dock att man förstås också måste ha råd med de tjänster som behövs när allt krisat till som värst och därför först måste ha råd att satsa både på det förebyggande och på det korrigerande arbetet. Med stöd i rätt tid genom förebyggande arbete kan man på sikt minska både antalet barn och unga som blir omhändertagna och därmed också börja använda mer pengar på det som gör skillnad, och mindre på dyra köptjänster.

Risken med att hela socialvården har hamnat i skymundan i de diskussioner om valet som nu förs, är att de människor som dessa tjänster handlar om också försvinner från offentligheten. Många av dem har svårt att göra sin röst hörd annars också, och just därför skulle det vara så viktigt att föra fram hur stor betydelse det här valet har till exempel just för alla de barn och unga som inte fått den lättaste starten i livet.