Vårdreformen, primärvården och specialvården – nya tag förväntas

År 2019 uppgick nettokostnaderna för den kommunala social- och hälsovården till 3490 euro per finländare (exklusive Åland).  Specialsjukvårdens andel var 38 procent (1316 €/invånare) och primärvårdens hälften av detta eller 18 procent (627 €).

Som det nu ligger till, varierar tillgången på primärvårdstjänsterna inom landet.  I Egentliga Finland får 52 procent av de sjuka tid till öppenvårdläkare inom en vecka, medan 38 procent får vänta i upp till en månad och resten 9 procent upp till tre månader. I Östra Finland är siffrorna bättre - 70 procent , 26 procent och 5 procent. 

Den genomsnittliga andelen patienter i hela Finland som väntat på besök hos specialist i över 3 månader är 16 procent.  I HUS är andelen 57 procent, i Tavastland 33 procent och hos oss 7,8 procent . Antalet patienter i Egentliga Finland som väntat på tid till specialist i 3–6 månader är nästan 1800.

Var och en kan ju bedöma om siffrorna är bra eller dåliga, men att vänta på hjälp i veckor och månader kan inte vara rätt.  "Sote"- eller social- och hälsovårdvårdsreformen kommer att göra läget bättre välfärdsområdesvis, men knappast på det nationella planet, utan variationerna i tillgången på hälsovårdstjänster mellan välfärdsområdena kommer att bestå. 

Ett uttalat mål för reformen är att förkorta öppenvårdsköerna.  Detta kommer att lyckas bättre då arbetet inte längre sker kommunvis utan välfärdsområdesvis.  Varifrån pengarna till primärvården ska tas respektive överföras för att effektivera arbetet kommer att bli en svår nöt att knäcka. 

Man har talat om att medel från specialsjukvården kunde överföras till primärvården.   En mer konstruktiv lösning vore att vårda patienterna längre och i högre utsträckning inom primärvården. 

En resursökning till primärvården för detta ändamål skulle minska på trycket på specialsjukvården som kunde fortsätta utveckla den avancerade och effektiva, forskningsbaserade  specialvården som vi har i Finland.