Hur svårt kan det vara att få ett covidintyg?
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Våra ungdomar behövde coronaintyg förra fredagen 26.11. Flera veckor i förväg började jag förbereda allt för att vi lätt och smidigt skulle kunna skriva ut intygen.
Vi beställde nätbankskoder för att kunna logga in på ungdomarnas Mina kanta-sidor (Omakanta). Som vårdnadshavare har jag alltså inte tillgång till mina barns Omakanta, eftersom de är över tolv år gamla.
Att få nätbankskoder tog några veckor och på måndagen, fem dagar innan vi behövde coronaintyget var vi redo att logga in på Omakanta. Men vi lyckades inte p.g.a. att identifieringsfunktionen var inaktiverad.
För att få den aktivera skulle vi få lov att besöka bankkontoret och visa upp våra ungdomar och deras pass. Eftersom det är nya restriktioner kan man inte komma in på bankkontoret så där bara, utan vi fick boka en tid. Följande lediga tid med svensk betjäning var på Luciadagen 13 december. Inte så bra med tanke på att vi behövde intygen 26.11.
Okej tänkte jag, vi kontaktar skolhälsovårdaren och ber om hjälp av hen. Vi fick besked om att hen inte kunde skriva ut ett coronaintyg utan att vi måste kontakta vår egen hälsostation.
Tre dagar försökte jag ringa upp hälsostationen för att få ärendet vidare men då jag aldrig kom fram var jag till slut tvungen att boka en fysisk tid till hälsovårdaren. Att boka en tid för ett dylikt ärende är ju att slösa allas resurser och jag kände både skuld och skam över detta.
Fredag morgon stegar jag in på hälsostationen och får vänliga instruktioner om att ställa mig i kö till kontorsluckan. Efter en lång väntan blev det äntligen min tur och då får jag veta att de inte kan skriva ut coronaintygen utan fullmakt av mina barn. Så jag får gå hem igen.
Uppgiven kontaktar jag skolhälsovårdaren och ber att hen ska be mitt barn ge tillstånd åt mig att låta skriva ut hens coronaintyg.
På fredag eftermiddag är tillståndet noterat i systemet och jag traskar till hälsostationen på nytt, ställer mig i kö och efter en lång väntan kommer jag fram till luckan.
Nu vill kontorspersonen inte skriva ut intyget för att den vänliga skolhälsovårdaren samma dag lagt oss i kö för att få intyget postat hem till oss nästa vecka och då är det inte tillåtet att skriva ut något på hälsostationen, tyvärr.
Men lyckligtvis förstår kontorspersonen till slut att jag verkligen behöver intygen just i dag och att jag verkligen satt ner ganska många timmar på att komma åt dem. Aldrig förr har jag kämpat så mycket för att få några intyg utskrivna. Tur att jag började i god tid.
Slutet gott, allting gott. Men jag undrar bara att hur svårt kan det vara.