Tystnadskulturen i Ankdammen
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Den 1 november på kvällen fick vi veta att Åbo Akademis styrelse valt att säga upp sin rektor. Svenska Yle och tidningarnas webbversioner förmedlade nyheten inom några timmar. Åtgärden väckte berättigad debatt, ledde till ledarkommentarer och uppföljande analyser. Några dagar tidigare hade vi nåtts av nyheten att den finlandssvenska nyhetsbyrån Svensk presstjänst (SPT) läggs ner i årsskiftet. Samtidigt får vi höra att även Affärsmagasinet Forum går i graven. Nu skulle man ha förväntat sig en läsarstorm, eller åtminstone en debatt med ledarkommentarer och uppföljande analyser. Men vad fick vi? Största möjliga tyssstnad! Men det fanns undantag. Jag lyfter på hatten för Torsten Fagerholm, ledarskribent på HBL, som skickligt, trots att han själv sitter i glashus, reflekterar över ”den öronbedövande tystnaden i Mediesvenskfinland” (HBL 3.11.2021). Den alerte och alltmer frispråkige Magnus Londén i radions Eftersnack noterade samma sak (5.11.2021). Att en finlandssvensk nyhetsbyrå med tolv anställda, med tydlig betoning på just ”finlandssvensk” försvinner, borde ju rimligtvis vara något som upprör. Då Mikael Sjövall, huvudförtroendeman på SPT, betecknar nedläggningen som en enorm domänförlust slår han huvudet på spiken. Tidskriften Forums död är definitivt också en domänförlust. Kanske är min oro obefogad, men det beror i så fall på att informationen från dem som försatt oss i denna situation uteblivit. När FNB (Finska notisbyrån) blev enspråkiga STT Suomen tietotoimisto) 2017 fick vi höra att det behövs en speciallösning för Svenskfinland. Nu sjunger den på sista versen. HBLs chefredaktör Erja Yläjärvi förefaller att ha tagit ett fast grepp om tidningens huvuduppgift och läsarnas berättigade krav, att leverera god och relevant journalistik. Yläjärvi lovar att HBL i fortsättningen också ska bevaka regionerna och de svenskspråkiga områdena. Det har vi inte märkt så mycket av ännu. VBL/ÖT marginaliserar nästan nyheten: ”SPT läggs ner vid årsskiftet” med en enspaltare (29.9.2021). I en fyrspaltare på samma sida meddelar däremot chefredaktör Niklas Nyberg på HSS Media att man i stället startar en lokalredaktion i Helsingfors med 2-3 redaktörer. ”Att SPT läggs ned är inte en avveckling, utan en nysatsning”, deklarerar han. SPT har haft tio regionalt fördelade journalister. Har de gjort ett onödigt arbete? SPT har tydligen misslyckats ekonomiskt, även om statsstödet och tidigare fondernas stöd varit betydande. Men jag kan inte se att SPT misslyckats med att förmedla finlandssvenska nyheter mellan regionerna. Utan SPT urholkas och försvagas Svenskfinland inifrån. Hade inte tidningarna möjlighet att beställa önskvärd bevakning via SPT? I Vbl säger Niklas Nyberg att innehållet från SPT lästes av väldigt få. Här skulle man gärna vilja ha siffror, gärna i jämförelse med annat innehåll. Jag befarar att det än en gång handlar om redaktionernas klick-hysteri. Men antalet klick på nätet säger inte hela sanningen om tidningsläsandet Själv är jag en gammaldags tidningsläsare som helst borde elimineras och digitaliseras. Jag läser digitalt när andra möjligheter inte står till buds. Mina klickspår säger ingenting om mina faktiska läsvanor. Hur ska vi ha´t? De finlandssvenska tidningarna drev en egen nyhetsbyrå, som levererade nyheter till tidningar i hela Svenskfinland. I stället skall HBL och VT/ÖT satsa på egen bevakning över regiongränserna. Skall ÅU och de åländska tidningarna nu gå miste om all finlandssvensk bevakning? Var det alltså något fel på SPT som koncept, eller kan våra tidningshus helt enkelt inte samarbeta? Kunde man inte på varje redaktion ha någon s.k. stringer som levererar relevanta nyheter till andra regioner? Den interregionala bevakningen riskerar ju annars att kollapsa och bli ytterst fragmentarisk. Våra dagstidningar är redan nu utpräglat lokala. Tidigare kunde debattens vågor mellan regionerna gå höga. I dag tiger vi alltför ofta i det finlandssvenska samförståndets tecken. Vi vill inte trampa någon på tårna och vill inte blanda oss i. Eller så bryr vi oss inte, bara fortsätter att leva i den egna regionala bubblan. Vi behöver en mångsidig, alert, kritisk och självkritisk (!) journalistik i hela Svenskfinland. Institutioner som Kårkulla, Pohjola-Norden, Borgå stift och Åbo Akademi måste bevakas, inte bara när det osar skandal och konflikt. Också våra tidningar måste ta ett större ansvar för de finlandssvenska utmaningarna, som är legio. En alert press är ett måste. Jag hoppas att det i minnesrunan över SPT 31.12.2021 därför inte står: Svensk Press Tystnade.