Ledarskapet i universitet och företag
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Vi har i flera repriser i ÅU läst om debatten som gäller ledarskap och kommunikation vid ett universitet, då främst vid vårt svenskspråkiga Åbo Akademi. Det har också diskuterats om universitet kan jämföras med ett företag, och dess rektor med en verkställande direktör.
Först, vad är det gör företag framgångsrika? Typiskt brukar det vara goda produkter, ett gott anseende, varumärke och rykte, en engagerad personal som trivs och får utveckla sig, och en god stämning där man använder sig av medarbetarnas förmågor och ideer.
Dessutom har företagen en ägare som idkar en långsiktig ägarstyrning, som drivs via styrelsens strategi och verkställande direktörens dagliga arbete för att förverkliga det som ägarna vill med företaget. För det mesta vill ägarna maximera det mervärde de får via företaget, i form av ekonomisk avkastning.
Ett universitet har som produkter på forskning baserad undervisning och forskning. De universitet som är framgångsrika har goda produkter, ett gott anseende, varumärke och rykte, en engagerad personal som trivs och för utveckla sig, en god stämning där man använder sig av medarbetarnas förmågor och idéer.
Universiteten har en ägare, som är samhället, i form av både skattebetalare och näringslivet. Vi har ett intresse av att universiteten ger oss ägare mervärde i form av kunskap och utbildning som gagnar vårt land och välfärden.
Vi skattebetalare vill maximera det mervärde vi får via universiteten, i form av samhällets konkurrenskraft. Räknat upp så här, blir skillnaden mellan företag och universitet små.
Jag tror sist och slutligen att helt samma saker gör en organisation livskraftig och välfungerande, oberoende om det är fråga om ett universitet, ett företag eller en frivilligorganisation.
Skall ett universitets ekonomi vara i god form, gäller det primärt för universitet att driva sin egen verksamhet så att universitets produkter, undervisning och forskning, är eftertraktade och av god kvalitet.
Den nya universitetslagen från år 2010 ger universiteten all möjlighet att självständigt leda sin verksamhet i den riktningen. Men universiteten i Finland har trögt, och ibland motvilligt, gett sig in i att utnyttja möjligheterna.
En god verksamhet kräver, inte ett chefskap, utan ett ledarskap som inspirerar, röjer utrymme och lyhört leder verksamhet i den riktning som utnyttjar de förmågor som finns inom organisationen.
Men jag tror att det inte ännu, under de dryga 10 år universitetslagen varit i kraft, utvecklats en tillräckligt starkt ledningskultur och kompetens att leda den typ av kunskapsorganisationer universiteten representerar.
Det är en utmaning för hela Finland, för att universitetsväsendet, och yrkeshögskoleväsendet, skall kunna växa sig starkare, men jag tror att vi är sakta på väg.
?